tionsbetjeniers verksamhet, som öfverståti hållareembetet disponerar, kunna medhinnas. Vidare upptages till bemötande den, på grund af hans anmärkning Som efterlåter uppsigt öfver verkets betjening och i lallmänh t vised likgiltighet för ärendenss i påskyndande?, af understäthålluren a!gifna förklaring, att hon, utöfver hvad författningarne innehålla och tillförene öfligt varit, vidtegit den åtgärden att aktuarien hvar tredje månad skulle till underståtbåillaren aflemna förtecknivg på de icke verkställda handräckningsärendena. Med åbe ropande at 8iinsiruktionen för exekutionsbetjeningen, anser justitieombudsmannen denna anordning af underståthällaren, nemligen att aktuarien qvartalsvis skall afgifva förenämude restlängder, föga bäura det onda, som lätteligen kunde förekommas, om såväl anderstäthällaren som aktuarien ställde sig förenämnde instruktion till efterkrättelse. Justitiecombudsmennen yttrar med anledning böref, :tt han ingalunda obetingadt kan erkänna förträffigheten af den an orgning upderståthållaren, på sätt berördt är, vidiagit, och tillägger: Jag kan till och med icke frigöra mig från misstankan, att denna anordning, om också oafsigtligt, haft den verkan att underståthållsren, som lärer bafva närmaste uppsigten öfver detta slag ef ärenden, i följd af just berörde anordning, ensett och anser sig kunna underlåta den dagliga och oafbruma tillsyn å ärendenas gåvg, som mMerberörda instruktion synes förutsätta. Ait härigenom någon fördelaktigare verken till ärendenas fortskyndande icke skall uppkomma, torde vara temlig s Vid de här ofvan nämnda rstlängder göres föröfrigt ganska allvarssmma anmärkSå yttras, att näston för bveri enda der upptaget handräckniogsärende är den af aktuarien bestämda tiden tör uppdragets verkställande, ehuru rvndligen tilltagen, likväl ötverekriden med flera månader, till hvilken långsamhet åtminstone halva antalet af d. uppgifna 17 exekutionsbetjenterna gjort sig skyldiga; men enligt utdrag jur ruilan bafva icke flera än två blifvitunder ie af 1861, elier sedermera (d. v. s. så läpgt justitieombudsmannens ermärk ningar i detta åtal sträcka si mindre bestraftade.4 Med afseende på det sätt, hvarpå öfverg), varnade, än lareembetet fullgjort sin fekyldighet tillvali. ärhetevs gagn och bästa. uviäter sig slutligen, iråga om denna rub ombudsmannen sälund: tSädan har den uppsigt varit, som öfverståthållareembetet eller underståthåliaren ut öfver a underordnade, enligt de bevis sjelf framlagt. Det iordras icke så litet seende med sig sjelt att under slika omständigheter öppet vitala. att öfrerståtbållareembetet icke åsidosatt någon lämplig kontroll och icke underlåtit att mot dem, som till sbdana fel (försumlighet i handräckningsärenden) gjort sig skyldiga, tillämpa lagens ansvarsbestämmelser. Härelter följer: 41:0.. Lagsökningsmål, hvilka handläggas af underståthålaren, foyaten och, då dessa äro hindrade, cf polismästaren, eller hans ti f rurdnade biträden. 41 förklaringen, som i denna punkt synes vara gemensamt afgitven af understäthållaren, fogaten och biträdande polismästaren, åberopas förut de å afskriften uf mina anmärkningar verkä r, som utvisa, hvilka af de kta målen blifvit af hvar och en af förklarandena handlagda. Mina anmärknin.ariafseende på hithörande mål uppgå till ett antal af 111. At dessa belöpa sig, enligt nämnde anteckningar, på underståthllaren 89, på fogaten 3 och biträdande polismästaren 19.4 Som äiven denna del af skriften är särdeles vidlyftig, tinna vi oss föranlåtna att ätven deraf meddela blott ett kort referat. Justitieombudsmannen anför, att då för hendlöggviug aflagsöknivgsmålen i allmänhet underståthållaren och fogaten böra svara till hälften bvardera för dessa mål, det förvånar honom, att gå blott 3 anmärkningar al mindre betydenhet öfver dröjsmål mot de af fogateu handlogda mål förekommit, deremot icke mindre än 89 avmärkningar förekoa. mit de af underståthällaren handik, justutie laggda mil, tiil äggende bärvid att om man också antoeger ?d staren biträdt endast fogaten i sla t otroliga, att polismäe 19 mål, med hänseende till hvilka anm kommit, eå faller ändock ger så många anmärknina ouel mål, som tillhört mot honom If mer än jyra gar på det I underståthå ärkning emot de om 1 din on enmärkningar . eller den fogaten nilhörande halva delen. -— Detta, yttrar justilleombudsmunven, fsynes mig utgöra det ojäfaktigasie bevis, alt åtminstone underståthållaren i ndleggt sina lagsöknicgsmål med den skyrdsamhet som varit möjlg, och följaktligen tlibörlig. Härefter anmärker justiticombudsmarnnen den villfarelse, som synes hafva gjort sig ällande hos öfversiåthållareembetet med atseende på tydningen af 4 kap. 2 utsökningsbalsen, visande, att om i mål, rörande klar och obestridiig skuldfordran, längre kallelsetid i ew och anvat må: behöfves, detta dock ej kan bestämmas såsom regel för alla kallelser, slldenstund det i nämnde S heter: kommer man till konungens betallningehafvande med klart och ostridigt skuldebref, och är betalningstiden redan ute, då eger han genast njuta utmätning?. Vidare aniöras vågra omständigheter, rörande logens trötta tolkning med afseende på ifrågavarande ämnen, hvilka vi dock måste förbigå såsom varande alltför vidlyftiga för detia referat, och bemötasi öfrigt under denna räbrik å iga af de uti öfverståthällareembetet ined anledning uf justitieombudsmannens snumö ningar afgitna förklaIUgAr. Slutet af j itieombudsmannens sckrift Och härmed afslutar jag mina erinringar vid ifverståthållareembetets kanslis mig meddelade rk ringar. sång härda Då de ömse sidornas åsigter vaså hufvudsåkfigen stridiga, har det med ästa vilja icke kunnat undvikas, att någon it bå i De t både On Pr t