Aftonbladet – 7 juli 1863, sida 3

Doiia. Eufresia egde sålunda hela reg-2 menvtets akthing, som hon strax i början genom utdelandet af några bastanta örtilar vetat förskaffa sig. Emellertid upphörde kriget; den improviserade styrelsen, den på samma sätt tillkomna ö rdigheten samt garniso nerpa i städerna försvucno. Åfven den herr liga flickan stod ej mer att finna, den stolta qvionan återstod e Eufrasia bibehö:l en del af sina mili sa vanor, kommenderade tnarare än talade, samt trodde sig berättigad ait afgöra ullt och använda sitt veto beständigt, såsom la Aduana siut sigill. och ingen bestridde henne heller denna sjelftagra rättighet. förekämdt folk åtnjuta ofta ivom sama förmåner, hvilka föga behag! erka få dess öfriga medlemmer, som test äro lika lätta au bedraga som svå att leda, lika krypande för en djerf tframfusighet, som trots D tjenstens biygsem AÅvgkraften och ofö beten äro vulidens förnämsta drifkrat och moraliskt hänseende. Sålunda bade dofia Eufrosia, som nästa ingen egentligen kunde fördrega, skeflat sig tillträde öfvervlit, och då hon en gång intadit sin plats fauns ingen nog modig ett försöka göra henne denssmma stridig. Om vågon gåsg eu mindre tålmodig person gaf henne ett bittert eller skarpt svar, förslöades Jack dess pilar mot det dubbla harnesk som amasonen bar; det vil säga den brist på fiukävslighet som Lindrade henne att känna skämtets ugd, och hennes otroliga egenkör lek söm uldrig ansåg detsamma riktadt emot sig. ör öfrigt eade men om henne att hon var bullersam som stormen, nyfiken som ljuset och be-värl:g som ett opälitligt repeterur. Det men ej ville eäga henne, utfrå gade hon, och om man lyckades undvika ett besvara hennes frågor, förskaffade hon sig sina underrättelser på andra vägar, så som genom alt förhöra tjenstefolket, iptränga