Aftonbladet – 7 juli 1863, sida 3

VA 5 vil handlagda i dess egenskap af anda instans uti åtskilliga ekonomiska mål: Här upplyses föst att hr underståthållaren förvaltat öfverståthällare-embetet från och med den 5 Juni till och med den 16 September 1860 samt från och med den 15 Juni till och med d. 18 Sept. 1801. För dessa mål har hr underståthållaren ansett sig böra redogöra, enär hr öfverståthållaren icke innehade embetet under den tid mina anmärkningar afse. I fråga om n:o 388 för 1861 finner förklaranden anmärkningsvärdt, att jag åtalat öfverståthållareembetet för det att handels: och ekonomikollegium i 5, månader fördröjt insändandet af förklaringar och utlåtande, men icke vändt mig till berälde kolleginm. Orsaken till detta mitt förfarande är i anklagelseskriften tydligen uppgifven,, oeh jag har icke ändrat den åsigt, att en öfverordnad myndighet felar, när han tillåter en underordnad att oanmärkt och ansvarsfritt dröja, längre än tillbörligt är, med kommunikationers och brefs besvarande. Vid n:o 1591 är 1861 var af mig anmärkt att öfverståthållareem betet dröjt 4 månader 5 dagar med afgörande af C, J J. Åströms besvär öfver handelsoch ekonomikollegii utslag, i fråga om tillstånd att anbringa bleckrör genom en vägg till rökens afledande. Törklaranden säger sig här icke hafva annat att åberopa än det, att välk art tillfö något embetsverk varit föremål för åtal derföre att mål, som icke kräft särskild skyndsamhet, erfordrat nämnde tid för dess slutliga behandling.4 När en sådan åsigt icke allenast gjort sig gällande hos ett embetsverk eller en embetsman, utan till och n:ed öppet uttalas, att ven af den minst invecklade beom det ifrågavarande synes hafva t får lemnas oalgjordt i, mer tm 4 månaders tid, endast derföre att det Vieke kräft särskild skyndsamhet, kan det icke väcka förundran, att mina emot öfverståthållareembetet framställda anmärkningar betraktas såsom obetydligheter, och att hr underståthållaren kan gifva ifrågavarande embetsförvaltning det smickrande vitsord, som litet längre ned i förklaringen meddelas. Utan tvifvel beror giltigheten af det för dröjsmålet anförda skälet, atr saken icke kräft skyndsamhett, till stor del derpå, hvilken det är som skall bestömma denna sakens beskaffenhet. Jag förmodar att förklaranden anser det tillkomma embetsverket eller embetetsmannen att, efter godtycke, deruti döma; ty, hade klaganden egt afgöranderätten, så synes knappt något tvifvel vara, att han skulle ansett för en sak, som kräft skyndsamhet, att under den kallare årstiden, då eldning varit af nöden få veta, om och på hvad sätt honom tillätes arleda röken i det eller de eldade rummen. Men huru än dermed må hafva varit, uppenbarar förklarandens yttranden ett så vilsekommet begrepp om embetspligt eller ett så beskaffadt anspråk på embetsmannagodtycke, att jag ej skulle blygas, om jag än vore den första, som droge en på sådant sätt försvarad embetsförsummelse under laglig beifriun,.4 . Uuder denna rubrik förekomma ytter! Öae ieea anmärkningar, hvaröfver underåtbålluren algitvit förklsringar, hvilka duck lika litet geom de här ofvan enförda blivi f justiticombudsmannen godkönda. Utrymmet vekar oss att fullständigt upptaga dessa mål. Vi vilja blott anmärka, att förklaringen i ett af dem, rörande en flere månader fördröjd expedition, går ut på den ursälten, att bandlingarne kommit att qvarligga hos en tillfälligtvis förordnad sekreterare i öfverstäthållareembetet, 20. Sådana mål, der verkställighet skall ega rum of h gre ock lägre myndighets beslut, hva igenom på få fot varande personer blifvit dimde till w bota besrafjning eler böter, som vid b istande tillgång skola med motsvarande fängese och kroppsstroff försonas, och hvilka mål tillh va fogaten. Till urskuldande af dröjsmålet uti dessa måls handläggning äro åtskilliga omständigheter anförda, hvilka utan tvifvel förtjena mycket afseende. Och då hr fogaten i högst ringa mån befinnes delaktig i den försumlighet, jag för öfrigt laggt öfverståthållareembetet till last 1 afseende pä lagsokningsmålens behandling, böra dessa förhållanden rättvisligen tagas i betraktande, så vid påyrkande som bestämmande af det ansvar, hvilket kön komma att drabba hr fogaten. 3:o0. Alla öfriga publika handräckningsmål, för hvilkas handläggning hr underståthållaren synes vidkännas ansvaret. De under denna rubrik förekommande an märkningar, förklaringar och erintingar äro alliför vidlyftiga att kunna i sin helhet meddelas, hvarföre vi inskränka oss till en kort redogörelse för innehållet af justitieo nanneys skrift i denna del. D e af understäthållaren afgifna förklaringar ljande erinrivgar: I målet n:r 222 för 1860, att förklaringen icke lemnar någon upplysning om gången af detta mål, som anhängiggjordes den 24 Febr. 1860, nen ännu befanns oafgjordt, då justitieombudsmannen i Maj månad 1862 inspekterade öfverståthällareembetets kansli; i målen niris 303, 463 och 2004 för år 1860 samt n:ris 3 och 698 fir 1861, att förklaringen atvisar, att diarium varit ofullständigt; i målet n:r 950, att förklaringen upplyser att 1 numera aflidne poliskommissarien Ottonius vid vass nio månader behållit handlingarne i målet, I inmärkande härvid justitieombudsmannen, atj någon påföljd för dylik försumlighet hos tjenste1 1 (6 nan icke synes hafva ifrågakommit; i målet n:r 119, rörande anmärkt försumlighet f då tjenstförrättande sekreteraren att ej till söta hofrätt i vederbörlig tid insända ett recid visse, att förklaringen ej utgör någon ursäkt ör det anmärkta dröjsmålet, utan ett erkän-j2 rande af en underordnad tjenstemans försuma neise, hvilket dock för den försumlige ej för-In nledt någon påföljd, samt k i målet n:r 1425 fir år 1861, rörande dröjsmål ned penningars afsändande till konungens beallningshafvande i Malmö, att förklaringen utd isade att detta berott på en underordnad tjen-! teman, som uppehållit remissen från den 111 kt. 1861 till den 1 April 1862, utan att ens nå-1 sg d son orsak till dröjsmålet kunnat uppgifvas, eller isadt blifvit, att dröjsmålet för bemälde tjenstenan medfört ringaste påföljd. Med afseende på understäthållarens förklarinar i öfrigt yttras slutligen, att de vid justitieÅr mbLudsmannens uppgifter gjorda såkallade rätI elser och tillägg hufvudsakligast äro rättelser och illägg till öfverståthållareembetets egna diarier, varigenom nya anmärkningar mot öfverståtällareembeters diariiföring endast framkalla. d Justitieombudsmannen öfvergår häretter ilh in skrift till bemötande ef den vederiägg-Db ing, som blifvit framställd mot de sllmänva r nmärknivgsr, han gjort denva gren af tverstäthållareembete: pgarden, sömt cå målen borde m af de 17 ruvarande exekuörijena afseer gBnordnin shet, ej heller emedan hon, på den afla vi ämra teckna, kommer att intaga ln ågon framstående plats, men emedan det ig r nödvändigt att, då man en väng låut nåI v on person få ordet, ockeå underrätta 1 en hvem han är. v Då öfverste Matamoros ännu blott varlk korpral cch Eufre douern till den oa fn