Aftonbladet – 7 juli 1863, sida 3

tiHvad råder du mig till, Eulfrasia? fråade hon slutligen. — JoS, sade denna med dånande basröst, jag känner cn utmärkt skicklig porslinsinkare, kan han inte sätta dit vingen så lär det väl vara omöjligt.4 tMent, invände markisinnan, Ssinkorna komma ju att synas? De måste sältas dit eom gångjern4, in föll Alegriv, Seljest kan han ju ej flyga.s Perlor! — oerlor ! utbrast modren, gt vändande sig ull don Silvestre. Tyst, oförskämda perla, tyst på stund, du har ej med detta att göra. cOch inte Mercurius hel!er4, svarade Alegrie. COroa dig ej öfver sinkorna, min dotter, sade Eutrusia tröstande; de synas ju knappt, och föröfrigt kan man måla öfver dem med hvit. ol,efärg om man vill. Men om jag vore i diit ställe, så lät jag slå af den andra vingen med, för att få begge fötterna lika. Hvarför behölver han just ha virgar på hälarne? Hvem flyger val med föuer na? Och för att tillstå sunningen, sä har jag aldrig tyckt riktigt om de der vingarne, de påminde mig alltid om tuppen med siaa sporrar på beuen,? tEutfrssin, du har rätt, elldeles rätt, det är utan tvilvel det lättaste och det bästa. Det är tydligt och klert att så är, och ju mera jag tänker derpå, desto mera tycker jag om ditt förslag.4 eNaturletvist, tillade Alegria. Jag vet också inte huru min fru mor, som egjelf ej tycker om att höja sig särdeles ur stoftet, mein kunde tillåta sin älskade Mercu rius att bära vingar på fötterna. ANDRA EAPITLET. Vi måste nu tala några ord om markisinnans vän, dotia Euirasia, enka etter öfverste Matamoros, en af cheferna för inde. N : pendenterna under befrielsekriget, icke emeden hon är någon särdeles intressant per