Aftonbladet – 7 juli 1863, sida 2

a CIYC bytå ALA LOT Ya ballska TISLWBV vb de juridiska studierna sammarhänga närmast med det sociala lifvet; i dem bildas största delen af dem, hvilka sedermera såsom embetsmän omedelbart skota utföra stalens värf; på deras tillbörliga handhafvande beror hufvudsakligen icke ellenast lagskipningens tillstånd, utan äfven lagstiltningetis.4 — — het är i dekha del af vårt uptlervisningsverk, säger vidare grefve Hamilton, söm bristet finpas, hvilka redan lårgs öfferkligatös och del jag, I epetiskap af uniferett re vid ett ar rikels i Bkalr tet(er?) anser mig plietig att framställa till rikets stäaders behjertande.tt Efter denna inledning, och då motionären sjelf, i det ban omtalat sin anställning såsom univershetslärare, hos läsaren stegrat fordringarne att finna frågan om den erkändt brietlälbga juridiska undervisningens ordnände ett I någon mån uttömmande och tillfredsställande sätt besvarad, nåsts man förvånas ötver det ytliga sätt, hvarpå motionären behandlat sitt ämne, och den besynnerliga slutsats, bvartill han kommit. I stället för att förklara rätta orsaken dertill att de juridiska studierna i vårt land bedrifvas med mindre grundlighet och nit än i grannrikgena och flera andra länder, der universiteter finnas förlagda i hufvudstäder, eller huru det kan anses stå väl tillsammans med de jaridiska studiernas af förslagställaren åberopade innerliga Csämmanliong med det forikla Jiffett it fran å Sverge häller dem, såvidt möjist Fa söndrade från detta; i stället för att, då ban sjelf påpekar vigten af en god embetsmannabildning cch förmenar Slagens öfverensstämmelse med tidsandan och med civilisationens ferdringar väsendiligen befordras ethbetsinannens juridiska bildning och lans på goda företudiet Hvilande förmåga att tänka sjelfständigt och höja Sig öfver slenirianen, visa hvilka åtgärder kunde och borde vidtagas, till afhjelpande af den Jlöslighet i studier och den saknad af praktisk handledning vid sidan af den teoretiska, som ät förnämligast blifvit anmärkta emot dea juridiska undervisningen vid våra udiversiteter; — i Stället för allt detta finner man till sin öfverraskning, ati grelve Hamilton anser allt vara hjelpt, om endast universiteterna erhålla ett större antal professorer i juridiska fakulteten! För honom är det åldeles tillräckligt att jemföra akademikälalogeråå Vid OLRE univproiteter, för att kunna säga hvarest undervis: ningen är god och hvarest den är bristfällig, samt i geednare fallet, hvad som göres henne behof.. Om den juridiska; och :embdetsmanvnabildiingen ör bälte i Danmark och Preussen in. H. länder ån i Svefgt, så ligger orsaken dertill endast uti det större antal professioner i Berlin och Köpenhamn ete.! Ville ständerna blott icke spara på anslag till aya lärareplalser, så vore saken straxt hjelpt! Man skalle icke kunna vara mötionären nog tacksam för ett så eikelt fööspt, om det blott vore lika verksamt; men emot dess antagande uppstiga åtskilliga betänkligheter, bland andra erfarenhetens vittnesbörd; och grefve Hamilton synes bafva sjelf tvekat om det föreslagna medlets ofeibarhet, då han icke begärt mer än en ny pröfessions inrättande (nemlisen uti Juridisk encyklopedi och Rumetsk fätt), hvilket, efter hans egen logik, skulle föga Bidroga till undervisningens höjande, enär antalet pros fessorer vid fakulteten ändock blefve endast fem, hvilket utgjorde mindre än tredjedelen af hvad åtskilliga fakulteter utomlands ega. Ännu värre öralt bvarken akodemiekanslern eller regeringen, kas kända undfollenhet för alla universitetslärarnes anspråk vid denöå riksdag framträdt uti yrkardet på en ny professions imättande inom medicinska fakulteten i Upssla m. fl. andra obefögade fordringar på statens kassa, tilltrott. sig att frathkomma med en sådan begäran. Val bekgot är att nya lärareplatsers tillsättande är de akademiska korperationernas och deras enskilda medlemmars elbötidoksries För alla brister i undervisningen, vid ala anmärkningar emot det sätt, på hvilket univereileterna fylla sin uppgift i vetenskapligt hänseende kunna dessa korporationer omöjsen påflana bågot ennat hjelpmedel än ökadt autal professioner eller förhöjda anslag till dervarande institutioner. Om det under närvarande förhälanden kan vara möjligt att väl besätta ens redan befintliga tärostolar, och om det icke skall blifva än miadre görligt att rhålla skickliga personer till ett ökadl antal platser, derom gör man sig icke något det minsta bekymmer, iika litet eom man inom dessa samfuud nes skänka någon uppmärksamhet åt ungdomens behof af någon praktisk skola vid sidan al den teoretiska, eller af mera redbara insigter än de bedröfligt otillräckliga, som den akademiska undervisningen i vårt land erbjuder. Intet kan vara mera betecknande för den inskränkta uppfattning af ungdomens behof, sm för dv ötverdrifea töreställningar Tom ständernas lättrogenhet, som så oita tramträder hos de akademiska lärarne, än molionärens bemödande att hevisa ot lräckligheten af lärareplatserna i de juridiska fakulteterna dermed, att offentliga föreläsnins gar icke nu kavna bållas i alla grenar af lagrarenheten. Huru omfattande och djup är då den lärdom, som nu inhemtas af de akademiska föreläsningarae? De unga jurister, som nyligen lemnat universiteterna, itfya i detta häneeende åtskilliga upplysI ningar att lemba. De förklara ait den korta Jtid de hafi att använda påsmn examenskurs, ide mångabanda ämnen, som derunder taga ideas flit i anspråk samt det mindre välbeI räknade sätt, hvarpå åtskilliga professorer I föredraga sina vetenskaper, sällan eller aldrig tillåtit ynglingarne att, under deras yins SET SMOADOE RESET ES EAT 2 Za