Aftonbladet – 7 juli 1863, sida 2

Sig, såsom ett högt berg, hvilket insveper itt hufvud i dunkla moln, samt genom omöjligheten att nögonsin lära känna henne, eller vinna hennes förtroende. Sålunda erhöll hon, utan att hon sjelf visste det, allt det värde som vi tillägga det vi ej utan möda kunna vinna, all den glans som omger hvad vi veta oss omöjligt kunna erhålla, ty mensk;iga naturen värderar mest det oupphinneliga, det oåtkomliga. Alegria åter intog genom det behagliga i sitt väseade, genom det omedvetna användandet auf alla de tjueningsmedel som stodo henne till buds samt gevom en barnslig, vårdslös glädtighet, omexlande med den oundvikliga qvinliga herrsklystnaden, den ombytliga nyckfullheten, det bitande skämtet, den skarpa saliren; ty dessa gåfvor, som värderas så tycket och äro värda så litet samt visa huru kloka de gamla grekerna voro, då de framställde kärleken med bindel för ögonen, dessa gäåfvor hade i rikt mått tilifallit Alegria. Clemencia deremoöt egde endast oskuldens milda behag, endast blygsamhbetens lätt förbisedda förtjenst, och ingsf i det ytliga sällskapeslifvet ungefär samma slags intresse eom barnen framkalla hos äldre personer. Don Bilvestre Sarmiento vur en sjuttioårig gubbe med stor mage, stor näsa och stora koppärr öfver hela ansigtet. Sedan fyrtio är erhöll ban af en äldre broder en liten pensiop, som var mer än tillräcklig för hans bebof, och som tillät honom att öfverlemna sig åt hvad han mest älskade, il dolce far niente. Han hade aldrig visat någon afgjord böjelse för någonting, hvarken för vackra fruntimmer eller vackra hästar, hvarken för jagt eller fiske, hvarken för juridik eller teologi, för diplomati eller politik, för homoenati eller allopati, hvarken för teatern eller sehackspel, eiler lotteri — ej ens för tjurfäktningar, Eadast två saker visade hon längtan efter, eller motvilja för: solsken oci jernvägar. Vare detta nog sagdt om denne gote