Aftonbladet – 2 juli 1863, sida 3

MA att ockra på en avinnas Jättrogenhot. Nå, nå, sådan har du städse varit och sådan lär du alltid blifva; men det hindrar mig icke ett med oförändrad yölvilja omfatta dig. Tag du derföre min hand; hvem vet hvad min vänskap kan vara värd, då du kommoar på en främmande iord;4 Grönlund talade med blicken oafvändt häftad på vexlarne och det bredvid dem liggande brefvet från Gurli. Allon skjöt bot den utsträckta handen, sägande: Log vill ej emottaga en hahd, som ifrån barnaären fört mig på svekets och falskhetens väg; jag vill ej hafva en vänskap som är hycklad och hvilken alltid varit grundad på en låg egennytta; jag vill vara i fred, och då jag afstår ifrån att bestraffa det onda ni gjort mig, hoppas jag dermed ha köpt mig rättigheten att slippa ev åsya. Mig kan ni ändå fake mera bedraga. Stora ord, utan all betydelse, inföll Grönlund och satte sig midt emat Allon. Du kan hyarken hata eller älska; ty du är ett rör, som böjer sig efter vinden. Ett bevis derpå är ju att din mor ständigt inverkat på dig, oaktadt du ringaktade henne. Grönlund räckte ut handen efter Gurlis bref, tilläggande: Och nu låter dy den gvinnas ord, mot hvilken du stämplat, uppreta dig emot mig, som alltid varit din vän. Med en rörelse af verklig vrede fattade ållon teg i Grönlunds hand, tytande: Våga icke fästa edra giftiga ögon på detta bref. I ögonblicket var brefvet sönderslitit i uu..drade bitar. Grönlund skrattade på ett demoniskt sätt, efägande: : Jag ville bespara dig mdan att försjöra skrifvelsen. Jag hade eljest ämnat läsa emellan raderna och tolka för dig Gurlis