Aftonbladet – 2 juli 1863, sida 2

Holstein skall leda och beherrska monarkien, så begår den ett politiskt sjelfmord och förbereder en omstörtning, som ganska sannolikt skall ha till följd att monarkiens byggnad sammånstörtar. Oaktadt fullt och fast öfvertygad, att hvarje försök att reorganisera den danska monarkien på basis af en för alla dess delar gemensam konstitution, vore fruktlöst, har den dock, enligt den danska regeringens önskan, hos de europeiska makterna understödt de provisoriska bemedlingsprojekter, som nämnde regering tid efter annan framställt. Och då genom danska regeringens sätt att leda förbandlingarne, dess många medgifvanden och mångfaldiga bemödanden att framför allting annat vinna tid, frågan om Slesvig omsider blifvit ryckt med in uti debatten, så har svenska kabinettet påpekat, att denna fråga befinner sig på ett Jör tyska förbundet lagligen otillgängligt område och då nämnde fråga icke destomindre alltmera trädt fram iförhandlingarne, så har det med värma förfäktat Danmarks odisputabla rätt till Slesvig och bland annat visat att deti ett parlamentstal af Russell ånyo uppdykande projektet om Blesvigs delning är en orimlighet, emedan grundprincipen derför skulle vara helt och hållet falsk, då den innebure, att landets natur kunde undergå förändring till följd af utländsk inflyttning, och att detsamma tillika skulle innebära en uppenbar orättvise, enär det förökade området för en stor makt, hvilken Slesvig aldrig tillbört, på bekostnad af en makt som redan relativt är. betydligt. svagare; -hvarjemte erinrats derom att, äfven om det skulle låta göra sig att i Slesvig uppdraga en nationalitetsgräns (hvilket vi tro vara omöjIFgt) och efter densamma göra en delning, så skulle man ställa sig på en rörlig pi och att sedan den principen en gång blifvit erkänd, ssulle det tyska elementet söka utbreda sig ända till Skagen och tid efter annan vilja tillegna sig, såsom tillhörande Tyskland, de distrikter der detta element småningom förvärfvat sig en öfvervigt, hvilken, om denna grundsats en gång blefve godkänd, helt visst icke komme att uteblifva. Månne den ställning Sverges regering sålunda sedan flera år intagit i deona sak icke kan sägas vara ganska klar och bestämd? Eller skulle den möjligen, såsom danske artillerimajoren Dinesen med temligen mycken skärpa och häftighet påstår i en nyligen utgifven skrift, helt och hållet fördunklas och misstänkliggöras genom de yttranden, eom vär regering några gånger under npotvexlingen låtit undfalla sig i afseende på klagomålen öfver olika behand ling af de dansktalande och de tysktalande i Slesvig, att den nemligen ej ville förneka, alt dessa klagomål, ehuru behäftade med öfverdrifter, synts icke sakna all grund. Vi äre långt ifrån att gilla dessa yttranden. Vi veta mer än väl, att vid ordnandet af Slesvigs inre förhållanden språkgränsen sna rare blifvit dragen för nordligt än för sydligt; vi veta att den danska nationaliteten i nämnde landsdel, efter långliga tider af förtryck, endast kommit till sin allranödtorfigaste rätt. Men hos hvem ligger skulden, om i allmänhet i Europa börjar tilllämpa ordspråket: ingen rök utan eld4 på detta skrik om språktyranni och hvarjehanda j annat tyranni i Slesvig, som ideligen höjes af ?schleswig-holsteinska emigranter, som äro spridda i alla delar af Tyskland, och hvilkas i fråga om faktisk sanning alldeles emanciperade utgjutelser pligtskyldigast mottagas af de tyska tidningarne, eftersom det nu en gång för alla skall höra med tilll tysk patriotism att visa fiendtlighet moti. Danmark och man eljest skulle bli illa no I terad. Har danska regeringen kraftigt uppträ !t för Danmarks goda rätt idetta hänseende och med alla de medel, som kunnat stå henne till buds: klart ådagalagt för verlden, huru : bräcklig och intetsägande denna lögnväfnad varit och orubbligt stått fast vid sin goda rätt? Eller månne den icke snarare genom sitt sätt att föra debatten och genom hvarjehanda medgifvanden visat sig sjelf liksom tvehågsen och föranledt till och med de mest vänskapligt sinnade att tro, att det väl ändock ieke kunde förhålla sig så alldeles helt med saken; ty, såsom det för någon tid sedan ganska riktigt blifvit anmärkt, det blir ju i längden svårt att tro på Danmarks rätt, om Danmark icke sjelf fullt och fast tror derpå. Hela verlden vet icke eller kan icke hvart ögonblick erinra sig, att danska regeringen, genom att, tyskarne till behag, år 1854 oktroyera en vallag för slesvigska ständerförsamlingen, genom hvilken endast en ringa minoritet blifvit representerad, som befianer sig i strid med de flesta inbyggarnes intressen och förhoppningar, gilviten officiell prägel åt partiutgjutelser i Slesvig, som icke öfverensstämma hvyarken med sanning och AN eller med majoritetens tänkesäkt. Och då man ser t. ex. konferensrådet Raaslöff, hvilken först såsom minister för Slesvig varit flera af de nuvarande ministrarnes kol: lega och söm sedermera af den nuvarandet konseljpresidenten åtnjutit det superiativa förtroendet att utses tll holsteinsk minister och regeringens kommissarie i holsteinska ständerförsamlingen, uppträda och i tryck förklara, att regeringens inre anordningar i Slesvig äro orättmätiga och opolitisse, kan man då ha nagon gnledning att förvånas deröfver, om svenska regeringen, i brist på detaljkännedom om dessa saker, hvilken på afstånd är svår att förvärfva, yttrat sig något dubiöst i detia hänseendg, i påtagligt syfte att dermed visa de andra makterna, att sönerna NDS NT REON BRAT RN a FSS DER mm AM MN RR Am ÅA ät be — 6 . — BUR bt ERAN. OR ER SR a AR NRA MA bälg AROR EO 10) NR RR NE Ae NERE SN alt söka en Inre karmoni, som hon ständigt ! saknade, framstodo nu för hennes minne. Såsom sörjande dotter hade hon gått att; der begråta den älskade modren, såsom ungj I flicka, osäker på sitt inre, hade hop kom: i