Aftonbladet – 2 juli 1863, sida 2

alt söka en Inre karmoni, som hon ständigt saknade, framstodo nu för hennes minne. Såsom sörjande dotter hade hon gått att der begråta den älskade modren, såsom ung flicka, osäker på sitt inre, hade hon kom; mit dit för att söka lugn och upplysning om hurn hon borde handla; såsom olycklig och förfördelad maka hade hon der sökt tröst och sinnesstyrka, som pröfvad och undergifven qvinna, fast besluten att kämpa modigt med sorgerna, hade hon valfärdat dit för att bedja pch gråta; och nu — nu giek hon dit såsom frånskild bustru, för att ödmjukt erkänna att hon mycket felat och mycket hade att försona. Gurlis förlofnipg och äktenskap, hennes skilsmessa och allt hyad depmed var förknippadt, föreföllo henne såsom en hastig dröm och -hon frågade sig sjelf om det verkligen var kon, som vid nägra och tjugo års ålder hade genomlefvat allt detta, och om ej större delen af alla hennes lidanden varit en skapelse af henne sjelf. Minnet visade henne huru högt Allon en gång älskat henne, och med-förödmjukelse måste hon erkänna, att hon aldrig älskat honom på samma sätt som han henne. Framkommen till kyrkogården stannade hon ett ögonblick, stödjande sig emot sallergrindarne. Det föreföll henne som om Ållön stått framför henne, med ett blekt och förstört. utseende, frågande hyad hon gjort af hans kärlek, lycka och fria. : Gurli tyckte i detta ögonblick att hon velat börja om sitt lif, för att på ett bättre och ädlare sätt lösa det svåra probiemet som innefattas i — en makas pligter. Efter några minuters förlopp reste hon upp det nedböjda hufyudet, hviskande i sitt hjerta: : j Det är sannt, jag har felat, jag har miss