Aftonbladet – 2 juli 1863, sida 2

till Sverge, fullt förvissad om att med framgång kunna börja en rättegång emot madame Teverino och föra i bevis mot henne, att hon ej var något annat än en djerf äfven tyrerska. Händelserna fogade likväl, att utgången blef annorlunda, och så godt var det. Na bästa tant Catharina har jag gjort reda för hydd som passerat. Tant vet sjelf, att Esther eadast något öfver ett år fick njuta lyckan af att ha återfupnit sin dotter och sin bror. Hon slutade emellertid sitt sorgliga lif, omhuldad af den förra och utandades sin sista säck i Elisabeths armar. Frid öfver Esthers stoft, åer det hvilar i samma grift som den verkliga Bengt Fal kensterns, på andra sidan oceanen, dit Elisabeth låtit föra sin mors jordiska qvarlefvor. Majaftonen var blid och skymningen liknade en skir slöja kastad öfver dagens arbete. Fåglarne qvittrade ännn i skogen, loca makan som fördröjt sig att återvända em. Sol2n hade gått att gömma sig i vesterns fran, qvarlemnande: sitt släp i aftonrodnaen. På Birgersborg hade hvar och en begifvit sig till sna rum, för att sofva eller öf vertänka hvad Waiter berättat. Gurli gjorde ej någotdera, hon vandrade långsamt fram på den smala skogsvägen, som förde till kyrkan. Huru mänga gånger hade hon icke tramt denna stig och under huru olika förhålanden. De händelser hon genomlefvat tågade också nu förbi hennes själ; alla de stormande, smärtsamma, oroliga och stridiga känsior, som jagat henne fram på denna väg, som förde: till modrens grift, dit hon flytt för