Aftonbladet – 30 juni 1863, sida 3

tDet klokaste af allt hvad jag hört, va att Gurli beslöt sig för att låta äktenskaps. skilsmessån gå i fullbordan4, intöll ton Catbarina, då Walter höll upp. Dethade väl varit en evig förargelse om hon lag hinder i vägen för den. Gud vet, inföll Gurli tankfullt, jag fruktar stt jag den gången såsom alltid dömde förhastadt och jät min sårede egenkärlek föra ordet; isynnerhet som jag nu vet att Alon först beslöt sig dertill efter inhändigandet af det falska brefvet från mig. Till min ursäkt måste jag likväl anföra, att jag hyste den misstankan, att Allon varit medvet:n och delaktig i mitt bortförende. Nu deremot är jag öfvertygad att så icke är och derföre har det ofta förefallit, som om jag handlat orätt, då jag icke for till Sverge och fordrade en förklarirg af honom sjelf. Slidder, sladdert, menade tant Caiharinga, otåligt. Du skulle kanske föredraga att hafva den gynnaren på balsen ännu och låta honom ruinera dig. ÅA nej, det ärjust lagom att Beata och han får supa som de kokat, det måtte jag säga. Gurli rynkade ögonbrynen. Hon afbröt gumman med de orden: Vi skola icke tala om Allon; har han felat, så har jag det äfven. Det vore en grym orättvisa att kasta hela skulden på honom för vårt olyckliga äktenskap. Jag ber, tant, såsom ett vänskapsbevis, att icke fälla några sårande ord om Allon. oh, nej; nog kan jag tiga; men en lym: mel är han och se det har hen ialla tider varit, det måtte jag då säga. cAmen, iuvföll Walter med sitt sluga le nde, och nu tant Catharina lilla återstår nig endast att berätta huru ödet förde malame Teverino i Gurlis väg. Det var: ju iågot tanfe önskade få reda på?