Aftonbladet – 23 juni 1863, sida 2

MMM MMMM skall svära mig det och du skall hålla dir ed, ehuru du derigenom beröfvar dig sjel och dina syskon i Sverge artvet efter mig och min fader. Om de... icke voro... bade ... du... säkert.. De sista orden bortdogd i en rossling och derefter blef allt tyst. Ena hel timma förflöt utan att jag hörde någon rörelse fråa det rum der Bengt ut andades sin sista suck. Slutligen öppnade: dörren och min herre kom ut. Han val blek som den nyss döde och stannade på tröskeln. Med ögonen stadigt fästade på mig sade han: tKan jag fullkomligt liia på din trohet? 4 In i döden?, blef mitt svar. Godt. Han tog mig om armen och förde mig till Bengt Falkensterns säpg, sägande: Der ligger Gunnar Falkenslern och här står Bengt arftagaren till al: den rikedom, som denne för ett par timmar sedan egde. Hor du förstått mig? tJa, svarade jag, och det föreföll mig som om min herre varit fullt berättigad att komma i besittning af denna rikedom. Walter!? utropade Gurli och sprang upp. Falkenstern var således en man, som genom ett bedrägeri kommit i besittning af dessa millioner. Han var alltså icke den han gaf sig ut alt vara.ff Han var Gurli Falkensterns faders bror, hennes moders man och bör i dessa egenskaper kunna räkna på hennes öfverseende, inföll Walter skarpt, Gurli har dessutom, tillade han, Slofvat att icke genom ett enda ord af tadel eller förakt om den döde komma mig att ångra det förtroende jag nu visar henne.? cFörlåt, bästa vän, stammade Gurli. Walter återtog: aUtbytet af papper var lätt. Den största svårigheten ber att blifva qvitt den alflidnes slaf Yones. Han var den enda som i dessa trakter kände skilnaden emellan de bådn kusinerna. På den plomtege; der den gomle Falke