Aftonbladet – 23 juni 1863, sida 2

STOCKHOLM iden 23 Juni, Vi meddela på annat ställe i bladet en af öfverste Lepinski och öfriga officerare vid. den polska expeditionen afgifven protest reed anledning af den behandling expeditionen rönt efter dess landstigning på Gotland. Det är lätt förklarligt, att de ifrågavarande främlingarne skola känna sig missbelåtna med de åtgärder som i afseende å expeditionens medlemmar blifvit vidtagna. Det stötande i sättet hvarpå detaljerna af dessa åtgärder synas ha blifvit verkställda, kan endast ha etegrat denna missbelåtenhet och torde till hufvudsaklig del. förklara, hvarför protesten tillkommit och hvarför en viss skärpa blifvit i densamma inlagd äfven mot regeringen. Vid ett opartiskt bedömande sf förhållandena kan det emellertid icke nekas, hvad vi äfven tillförene yttrat, att regeringen blifvit genom expeditionens ankomst till Gotland efter det misslyckade landstigningsförsöket på en fräwmande stats kuster, försatt i en ömtålig och brydsam ställning, och att det ingalunda var någon lätt uppgift aut undvika att stöta, å ena sidan nationens sympatier, å den andra den internationeila konvenansen. Den åtgärd, som af regeringen anbefalldes, var måhända den utväg som, med atseende på förhandenvarande förhållanden, var bäst egnad att i möjligaste måtto undvika stötestenarne å ömse sidor, --helst som det ingölunda kunnat vara önskvärdt för sjelfva den sak, som expeditionen afsåg att gagna, om dess medlemmar ånyo kommit attioverksamhet tillbringa någon tid på en svensk plats. Men om man sålunda icke kan undgå att i regeringens tillgöranden, såväl vid expeditiotens ankomst till och afgång från Malmö, som nu sednast efter landstigningen på Gotland, spåra eit bemödande att draga sig ur förlägenheten på ett mot alla parter så grannlaga sätt som möjligt, måste man deremot mycket beklaga: att ett, utan tvifvel af missförstånd om regeringens afsigter framkalladt, öfverdrifvet nit och en viss grad af hufvudlöshet hes de verkställande myndigheterna verkligen varit egnade att beröfva åtgärderna den karakter, som rege: ningen antagligen åsyftat att de skulle erhålla. Det-inträffar: dock, tyvärr, ieke sällan, att bristande urskiljning och grannlagenhet hos underordnade verkställare kunna förhatliggöra äfven befallningar och åtgärder, vida mindre egnade att utsättas för misstydning af dem de angå, än de här ifrågavarande.