Aftonbladet – 23 juni 1863, sida 2

DEN RÄTTA. BERÄTTELSE MARIE SOPHIE SCHWARTZ: Efter dessa händelser hade tvenne år förflutit. Det var åter vär. Pungstaftonen var kommen. På Birgersborgs trappa stod tant Catharina, med händerna i förklädesfickorna, och tittade uåt allo, deritrån en resvagn syntes närma sig. Ändtligen är det välsignade barnet åter här, och det efter så stora vedermödor. Gud vare tack och lof att man nu slipper sa fysionomien på Bestas eländige son, det mute jag eäga, muttrade tant Catharina för sig sjelf. Vagnen körde upp på gården och stannade vid trappan. I den satt Gurli och vid hennes sida en gammal bekant; Elisabeth Stewart, klädd i djup sorgdrägt. Midt emot dem hade Walter 8n plats. Gurli hoppade ur vagnen och helsade med all in fördna liflighet på tant Catharina; Hennes ansig!e bar likväl icke mera samma nyckfulla och öfvermodiga uttryck som fordom, och ehuru kinderna återfått sin friska färg och ögat sin fordna eld, låg detihennes utseende ett aldrig förr ekådadt lugn och allvar. Man såg att Gurli ernått eo högre själsutveckling, och deta gaf åt hennes ansigte ett etörre behag än dea första ungdomsfägr pgen förlänade. åsom skild från sin man bar hon icke mera hans namn, utan sitt eget — något ) Se A. B. n:r 19, 21—23, 25-27, 29, 30, 32 (B), 5, 36 37. 40, (BI. 43, 46, 47, 48 (B) 52-55, 57-59, 61, 63, 61, 68, 70, 72, 74, 6, 77 (Bi. 80 82. Ai. 86-—23.91. 96—98, 100, 103, 108, 179, 2 113. 115, 117, 118. 120; 121; 1 0; TA 3-8 th 1 os