gerskan till hela den förmögenhet er mo: tillnarra: sig. Amy släp te den gamles händer och föll handlöst tv baka i stolen. En djup suck af smärta undföll henne. I detta pu störtade madame Teverino fram till dottern, der hon läg blek, kall och utan tecken till lif. Ni hafven dödat henne4, skrek den för tviflade modren cch slog armarae om dot: tern, som efter en stund återhemtat sig. Den seen som följde var i högsta grad upprörande. Vär Amy återkom till sansning, skjöt.hon modren ifrän sig med ett uttryck af fasa. Bsägande: Ni har således bedragit mig alltigenom. Detta var då icke er mor; dessa bref ni sade er ega efter henne hade ni stulit, och med dem all denna rikedom.4 Amy grep hårdt om madame Teverinvs arm, bifogande med hältighet: Hvarföre sade ni att hon var död? Genom hvilken låg intrig har ni undanskaflat den arma, så att ni kunnat in taga hennes plats? Tala, om ni icke vill att jag skall förbanna den stund då ni ga! mig lifvet. Madame Teverino, träffad i sitt bjertas ömtåligaste känslor af dotterns ord och full: komligt krossad vid åsynen af Esther, sjönk ned på knä bredvid dottern, stammande med flämtande röst: Jag skall säga dig allt, blott du ej stöter mig ifrån dig, blott du icke med afsky vänder dina ögon ifrån mig. Det onda jag gjort, har min kärlek till dig förledt mig till. Du skall icke förskjuta, icke förbanna den som älskat dig mera än din ejäls frid.? tJoag vet icke hvad jag kommer att göraX, sade Amy dystert; men; jagj vet att jag nu måste lära känve sönningen; sedan