Aftonbladet – 22 juni 1863, sida 3

Article Image
ORUUELLUETSRALS RGB BIE UCS BELSSSE OASELEVERe I annat fall vore Mturreket utan tvifvel längesedan bannlyst ur det finare umgängesspråket. 1 3:0 Man bör begunna med latinet emedan glosor och Sormlära lättast läras i barnaårem. Utan att bestrida det faktum, som mouvet antyder, tillåter jag mig endast anmärka, att utskottets förslag afser icke att uppskjuta all formlära, utan blott att tta en annan formlära och andra glosor i stället för latinets. Ville man påstå att latin endast kunde läras, så vida det ända från barnalåren studerades, så skulle jag deremot anmärka att i äldre tider, då man ofta begynte sina studier vid den ålder då nu skoltiden slutas, hade man i allmänhet bättre latinare än i våra dagar; och, om jag icke missminner mig, begynte Lundj blad — Lunds universitets berömdaste latinare — sina studier vid 18 års ålder. 4:o Latinet kan icke undva:as såsom bildningsmedel, eller åtminstone det är som sådant af alla språk det yppersta. Afven jag tror att det i detta afseende har gjort mera gagn än något annat; men deraf följer väl icke nödvändigt, att icke ett annat språk, som blifvit lika iycket öfvadt, skulle hafva medfört samma gagn. Jag kan i sjelfva verket icke föreställa mig att minnet icke lika väl skulle uppöfvas genom lärandet af fransk eller tysk formlära, som genom den latinska; icke heller att syntaxen i det ena språket skulle mindre skärpa efteriankan än syntaxen i det an dra. Skulle det för oss svenskar svårare uttalandet af franska och engelska ord vara mindre uppöfvande barnets sörmåga i denna riktning än det lättare uttalandet af latinet? Ser man på hvad erfarenheten i detta afseende lärt, så är det kändt att en och annan af de exacta vetenskapernas heroer till och med aldrig läst latin; och flera af våra skolmän, stödda på hvad deras egen erfarenhet lärt, anse att modersmålet eller något annat lefvande språk kan såsom bildningsmedel fullt ersätta latinet. Sluthgen säger man: lämpligheten af latinets uppskjutande motsäges af andra länders erfarenhet. 1 afseende härpå ullåter jag mig anmärka, enligt hvad jag redan sökt visa, att förhållandena icke äro fullt desamma hos oss och i andra länder. Grundade man också der öfverallt skolbildningen på latinstudiet — hvilket jag icke tror är tallet — så följer icke heller deraf, att man också öfverallt är nöjd med denna anordning. En i Danmark för granskning at det lärda skolväsendet nedsatt komite yttrar derom: Oaktadt ännu alla äro eniga om dessa (klassiska) språks oumbärlighet, såsom bildningsmedel i den lärda undervisningen, hafva dock åsigterna modifierat sig i fråga om latinets användande såsom all vetenskaplig bildnings första grundval, och i detta afseende hafva sakkunniga förklarat att modersmålet i förbindelse med ett af de andra, närmare beslögtade språken, hellre borde användas till att bibringa lärjungen de första. grammati kaliska begreppen, hvilka mttills blifvit inhemtade genom studiet af latinet.4 — (Brukn, om-de lärda skolorna i Preussen, Danmark och Frankrike, p. 46.) Att man icke heller i Frankrike ör så allmänt belåten med det öfvervägande latinstudiet i Lyceerna slutar jag deraf, att i en redogörelse för det franska skolväsendet yttrar Ch. Coquelin: sLuniversite na pas suffisament compris les interets et les besoins dune gånåration au sein de la quelle Pindustrie et le commerce prenaient de jour en jour une importance plus grande; elle na pas voulu, malgrå dincessantes reclamations, modifier dune maniere convenable le cadre et la nature de son enseignement presque exclusivement classique; elle a trop neglige les langues vivantes, les sciences mathematiques et physiques4 Alls de, som falat emot utskottets förslag, utgå ifrån den förutsättning att deua förlag afser en inskränkning i latinstudiet ; i tillåter mig an märka att deita endast i så fall är riktigt, att det skulle upphöra för dem som, efter att ha enomgått 4 klasser, utgå från skolan; men af dessa hade väl latinet icke något synnerligt att vänta. Hvad de i skolan qvarblifvande beträf far, så måste det väl vara tydligt, att latinet återfår i den högre klassen hvad det förlorar i den lägre, enär de timmar som i den lägre upptagits af latinet nu kunna användas på annat ämne, som säledes mindre behöfver studeras i den högre klassen. Detta måste blifva den nödvändiga följden af utskottets förslag, enär det hvarken föreslagits någon inskränkning i skol: timmarnes antal, eller några längre kurser i något annat ämne. Långt ifrån att förlora något tror jag att latinet på deta sätt gör en vinst. då det kommer att studeras under en mognäre ålder, då uppfattningsförmågan är mera utbildad och en timwa således är af mera värde än under en tidigare ålder, ungefär som kort före en tentamen 1 ett ämne mycket mera kan slukas än i begynnelsen af dess studium. För min del tror jag således att latinstodiet icke har något att Pukta af utskottets förslag, Men det ligger i tidsandan, attlatinet icke mera kan förblifva hvad det fordom varit. Det har längesedan upphört att vara nationernas inter nationella språk; det begagnas allt mindre i vetenskapliga skrifter I stället för de ofta höga betyg som i min ungdom utdelades i pro gradu sknfningen vid universitetet, bedömes numera de flesta latinska scripta med admittitur. Sömme Coquelin, som jag nyss citerat yttrar om förhållandet i Frankrike: cest une chose honteuse å dire, que ce latin, qui forme Punique fonds des tudes universitaires (car, repetons le, tout le reste ny figure jamais que comme un aecessoire); que? ce latin, disons nous, auquella jeunesse consacre sept un huit de ces plus precieuses annes, elle sort des colleges sans le savoir. Les trois quarts des gleves nen ont jamais quune tres legöre teinture; les autres, un peu plus avancs, en savent assez pour interråter dans un auteur latin, ce qui est PA B de la cennaissance dune langue. — År sådant, som jag tror, förhållandet nästan öfverallt, så synes det mig i klassicitetens intresse bättre, att man söker i latinstudiets intensitet hos några få återvinna hvad som förloras i dess numera ytliga studium hos mängden. Men jag vet au min mening är icke det högvördiga ständets. och jag skall icke tillåta mig yrka på ett antagande af utskottets förslag, som här anses olycksbringande för de klassiska studierna. —s Arr ll ag

22 juni 1863, sida 3

Thumbnail