Aftonbladet – 22 juni 1863, sida 2

emedan det till henne blef inrapporteradt att Walter åter rest bort. Hon började snart känna sig helt trygg, då hon från Grönlund erhöll den underrättelsen att Walter ankommit dit till orten, men kort derpå insjuknat i en svår reumatisk feber och låg hos tant Catharina, oförmögen att tänka eller handlar Vintern förgick emellertid utan att något hördes af, som berättigade madame Teverino till oro. Walter hölls af ein långvariga sjukdom bunden vid sängen. Madame Teverino vieste att Stefan, kort efter Walters resa till tant Caiharina, lemnat Stockbolm och begivit sig till Breddal: men då hon icke heller från honom hörde något var hon nöjd, isynnerhet eom den ena: veckan och månaden efter den andra förflöt och ej något oroväckande afhörts från bennes bundsförvandt Grönlund. Hon ångrade nu att hon i sin första för skräckelse öfver Walters ankomst till Stockholm gifvit Amy del af den fruktan mulatten ingaf henne. Om Walier haft något bevis emot mig, tänkte hon, hade han icke låtit tiden gå, utan att använda den. Han hade då uppdragit åt den der afskyvärda Brun att börja anfallet. Säkert bar Gurlis aflägsnande haft den verkan, att de hålla sig stilla och afvakta hennes återkomst, för att intrigera emot mig. Godt, jag bör då kunna vara trankil; ty icke kommer hon åter så snart. Om jag nu blott icke hotades af den ryestiga olyckan att — att — förlora Amy, skulle. jag kunna vara nöjd. Våren kom. Madame Teverino önskade företaga en resa ut till de vernra Huderne, men Amy