Aftonbladet – 20 juni 1863, sida 2

;jt straa orset ien Laurbrerkrands 1, Den som det ene griber, faar det andet! r, I Han uttalar här icke blott sitt eget inres tv hufvudsidor, utan äfven hvad som öfveral! rörde allas bjertan på den tiden; det va ljust den från hednatiden ärfda äfventyrlig kämpalusten i förening med en djup sam 3 I vetets oro, som dref hundratusentals men å niskor till det heliga landet, och norrmän sInen fattades af rörelsen förr än danskarna och svenskarne. Vi föras således genast i: 2 i tidsåldrens innersta, höra sjeliva dess hjerte slag, och från stranden, der Sigurd tar al tisked af sin mor, för att gå ombord på de t I fartyg Koll gifvit honom, öppnar sig utsig till hela kristepbeten och dess strid me: I hedendomen. I det följande treaktsstycket: Sigurd t jandra flykt, framställes en annan hutvud sida af tidsålderns lif, synnerligen sådant de var att skåda i norden, nemligen den ariSistokratiska familjstoltheten och familjäre Yjlystnaden. Den drifver sitt spel i jarla familjen på ÖOrkneyöarne, persovifierad aj Frakork, en qvinaa af samma slag son 11 Hallgerda eller lady Macbeth. Genom si: I syster egear hon ständigt dennas svage sor I Harald Jarl till liendskap med brodern Pau j Jarl, för att beröfva bonom hans del af jarl. 2 döm Sigurd, som förut genom skepps3 I brott blifvit hindrad i sin färd, kommer til : j Harald Jarl, antager sig hans sak, fördrifver Paul Jarl och knyter ena kärleksförbindelsc med Haralds fränka Audhild. Han kunde ha slagit sig i ro med den lycka, som vin kar honom såsom Haralds måg och mek I tens utöfvare i hans ställe. Men han kan Jicke finna sig i den tanken at vara en mans ) undersåte, hvilken egentligen skulle vars hans egen vasall, och hun täuker på att l taga båda jarlarne tillfånga och göra sig till herre på Orkneyöarne. Då slår ödets ljung eld ned för hans fot på det förförligaste sätt. Frakark har förmått sin syster att gå in på jatt döda Paul Jarl, som väntas till ett möte j med Harald, genom att gitva honom en förjgiftad skjorta. Detta har Harald upptäck: jmed den skarpsyuthet, som är stilla, grubbTHande, men viljesvaga naturer egen. Han älskar i sjelfva verket sin brer; Frakark är honom förhallig med allt hennes sträfvande. han har blifvit pinad till att göra allt hvad han gjort, pinad nästan till vanvett, och då det nu blilvit alltför illa, beslutar han satt resa och med detsamma frälsa brodern Han undansnappar skjortan i sista ögon i blicket, tager den på eig och dör ut stora plågor. Då skakas Sigurd i sin s Han tycker sig se Gus vrede uppenbarad. allt det ädla, allt det fromma i hans natur i uppreser tig, och ehuru han derigenom må ;ste afsäga sig sju älskade för alltid, besluiter han dock verkställa sitt första uppsåt: jatt begifva sig till det heliga landet, ej för latt vinna guld och ära, utan för att tjena j Kristus. Åter ljuder korsfararesåncen, och åter flyr. han frän sina onda tavkart, ufstör från sin rätt och sina syftemål för att vinne det eviga och finna fred. Men den finnas ej för honom på jorden. Han upptäcker ssart huru groft verldsiigheten blandar sig i fromheten hos kors fararne; det fjerram fäderneslandet vinkar honom, äfvensom hans rätt, den han ej kan glömma och som antager skepnaden af pligt: j ty är han född till konungamakt i Norge. så är det också hans pligt att vinna och ut öfva den till Norges ära och lycka. I många år bär han denna tanke ox kring med sig. F under det han lefver såsom köpman. Emellertid har Harald Gille blifvit konung efte Sigurd Jorsalafarare, föret tillsammans med). dennes son Magnus och derefter ensem, sedan Magnus blifvit öfvervunnen i ett krig. bländad och insatt i ett kloster på Nidarholmen. Då besluter Sigurd Slembe att draga till Norge och fredligt begära del i konungamakten. Här börjar det tredje dramat: Sigurds hemkomsti. -E R — Svarta fröken, af Pehr Thomasson. Gö leborg, 1563. (Pris 1 rdr 25 öre.) Det är tör fosterlandsvännen en glädjande företcelse, att i våra dagar läslusten spri ler sig med stor fart bland vår ullmoge. Båvidt nemligen ett lands lycka beror på less medboigares ullt mera stigande upp ysning, gilver detta begär efter vetande. detta intresse för dagens tändelser hoj p om en lycklig framtid för vårt fädernesland. L Den intelligens, hvarmed vårt folk är s815 ikt utrustadt, har hos massen, af brist på räckelse och näring, länge slumrat, i hvad om angår de högre medborgerliga frågora, de sociala och de politiska. Väl har vår riksdagshistoria visat, huru nän af vår allmoge, ofta med ringa kunkaper, på ett utmärkt sätt deltagit i vårt mds lagstiftning, häfdat vår frihet och förlätt iogifva aktning och ofta beundran för atrioten i vadmalsrocken. Många af vä je a stora män och tänkare ha varit bonde-1 öner i forsta eller andra led. Med dessa? ch andra mindre kända eller bemärkta j ndantag, som visa, hvad vår allmoge kan ta ifva, ha dock, af brist på kunskaper och ickelser till begär efter eådana, vidskepelrr och fördomar hos det stora flertalet va. j t rådande. Da sednare årtiondena ha häri I Y! strat en stor förändring. an Vära iolkskolor, lavatbruksskolor, hus: kl illssällskaper och de nästan ölver alltuppfiT. ående sockenbiblioteken ha spridt detta lö Imänna begär och tillfälle till kunskaper. I m redan bär frukt. Då för ej många år) dan tidningar voro en sällsynihet hos allogen, så är det nu ovanligt, att hos väl Re iende och bergade bönder ej finna en sådan. j2e kaså en och annän bok i vitterheten. e Inhemtandet af kunskaper ödlar förstån t och skingrar många fördomar, lärer!? s att rätt använda våra förmögenbeter h tillgodogöra oss naturens rikedomar. inskeaper odla således intelligensen. Men ! t är ej blott intelligensen som skapar med! 2 rgaren och den bildade menniskan. I uu eniog med ett odladt förstånd fordras : rtill ett för allt sanut och rätt klappande I 04 erta. Om en af dessa faktorer skall vara i 22 derlägsen, så är döck alltid en Sven f fvaX en patriot, som vi älska, medan den åk elligenta egoisten väcker vår afsky. kd ; Fidningsläsandet klarer våra begrepp ifP