Aftonbladet – 16 juni 1863, sida 2

stod skatta hennes vänskap och goda al sigt äfven om hon varit något för sträng i sitt bedömande af hans handlingssätt, och att ban aldrig skulle glömma detta nyg prof af välvilja. sVälvilja och vänskap har jag aldrig byst och kommer aldrig att hysa för dig tller din mor, afbröt honom gumman. Icke heller är jag bedragen på dina granna ord. Jag vet att du inom dig önskar att jag vore så låovgt vägen räcker; men du fruktar mig och derför håller du det der fagra pratet. Farväl nu! — Jag skall allt låta höra af mig.? En stund efter sedan tant Catharina lemnat Birgersborg återkommo hennes nåd? och madame Teverino. De tunno Alloni biblioteket, der han förblifvit på samma plats fom tant Catharina lemnat honom och öfvertänkte sin närvarande ställning. Han kände sig förbittrad på hela verlden och han hatade hela mensklgheten — sin mor, för det hon förstört hans lycka; Grönlund, för det han på ett så skickligt sätt bistått henne deruti; Gurli, för det han en gång äl-kat henne; Amy, för det hon gäckat bans förhoppningar, och madam Teverino, för det hon var egarinna af den fårmögenhet, som lik en förbannelse förgiftade hans tillvaro. Då han fick se madame Teverinos ansigte kände ban sig uppretad till den högsta grad vid hågkorasten ar huru dottern bebandlet honom. Som en blixt uppstod minnet af att Gurliunder arfsprocessen yttrat: Det är ej förmögenheten jag önskar försvara, den betraktar jag icke eåsom min, utan ag vill endast förekomma att den genom något djerft bedrägeri skall komma i orätta nder. Madame Teverino har icke bekomnit sin mors vigselattest på det sätt hon ippgifver, eftersom den biifvit vg fråntulen. Min falla öfvertygelse är att denna i fvinna ide är Bort Föllensttras Toten