Aftonbladet – 16 juni 1863, sida 2

De Ae NS pe Er OD nier, N:o 10, BILDANDE EONST. Eonstakadomions exposition. IH. Innehåll: Skulpturen å expositionen. -Allmiänna betraktelser. — Vigten af gipsafgjutningar efter antiken, — Les pbrases convenues. — Qvarnström: Luke och Höder. — Byst af Gustaf Adolt den store. — Sjöstrand: Brage och Idun. — Statyett af Runeberg. — Porträttbyst. -— Bacchus som barn. — Till expositionen inkomna nyheter. Inom ingen af de bildande konsterna göra sig så många phrases convennes gällande som inom skulpturen och vid bedömandet af plastiska verk. Här gäller det ännu mera än i fråga om andra konstverk, ait allmänheten alltför ofta uttalar en beundran, som hon allsicke känner, och instämmer i loford. som icke äro grundade i egen känsla och uppfattning, utan på tradition och autoritetstro, emedan man fruktar att anses för obildad, om man skulle vara helt uppriktig och säpa, att det eiler det konstverket lemnar en helt och hållet kall ellericke gör något fördelaktigt intryck. Sågom all annan affektation är äfven denna mycket skadlig. Sjelfverksamhet är nödig för all slags insigt och endast genom att reda för sig, hvad man verkligen ser och känner och de intryck man erfar, kan man komma derhän att efterhand skärpa sin blick, klara sia uppfattning och bilda sin smak. nom området af denna affektation ligger ifven en god del af antik-förtjusningen hos dem, som sak de nödiga förutsättnin garne för alt rätt kuana uppfatta och njuta af antikens konstverk, hvariill visserhgen icke nödvändigt erfordras 8. k. klassiska språkstudier (TLorwaldsen är ett slående exempel derpå), men deremot i alla händelser elt visst mått af insigt och förmåga att sälta eig in uti antikens anda, lif och verldeåskådning. Det tjenar icke till någonting alt söka dölja för sig, att antikens herrliga idealgestalier i viss mån äro 0ss främmande och tiliböra en förgången verld, som först rätt kan faltas genom förmedling at konetstudier. Vår tids känslor, ider och hela andliga innehåll kunna icke mera finna något fullständigt uttryck uti dessa antika gestalter, men dessa ha sin oförgängliga betydelse såsom väktare för ekönhetens rike. såsom en evigt frisk a, i hvilken konst närerna och allmänheten kunna rena sin smak och förädla sitt formsinne, så att de icke, under sträfvandet efter det nys, trampa under fötterva konstens gudomliga lag och förirra sig in på det oskönas område. Man måste derföre i hög grad bekloga, att konsiens målsmän i vårt land icke ha sig angeläget framför allt annat, att låta de yppersia af antikens idealgestalter så mycket com möjligt te sig för allmänhetens blickar. Huru långt vigtigare är icke en någorlunda fullständig samling ef stora och goda gipsafejutningar efter antiken, än en samling at vågra antika originalmonumenter, af hvilka de flesta förutsätta ett djupare arkiologiskt intresse jr att kunna v till någon nytta och förnöjelse. Det förefaller 0s8 derföre såsom i hög grad önskligt, om vederbörande vid den nu begypnande inre anordningen al vårt nationalmuseum ville tillsvidare upp gifva ull tanke på originala dekorativbilder vare sig i måleri eller skulptur uti det ivre (vi skola snart särskildt få anledning att yttra 0385 com det svårt vanställande sätt, hvarpå man i det yttre dekorerat hufvudfacadens midtelparti) och i stället på den storartade — kanske ellt för storartade — treppans afsatser och i vestibulerna anbringade goda gipsatgjutningar af antikens förnämsta mästerverk. Hufvudändamålet med ett konstmuseum är väl icke att för en eller annan turist kunna visa, hvad det under den allmänna samlingsifvern lyckats vårt land att kunna skrapa ät sig af konstnärliga pretiosa och curiosa, utan att kunpa fördelaktigt inverka på utvecklingen af konstsinne, smak och bildning inom landet. Och i sådant fall anse vi, att de penningar, som användas för anskaffande af ifrågavarande avtikafbildningar, skulle vara efärdeles väl använda. längt bättre t. ex. än de betydande penningsummor, som blifvit utkastade, för att förskaffa muset från södern en hop marmorblock utan annan betydelse än den som ligger i utvecklingen al materiel lyx. Bland phrases cenvenues? inom skulpturen är en, som hos oss länge var.t gängse, men som nu börjat komma af sig, ehuru man ännu fär höra den en och annan gång anbragt med alla anspråk på nyhetens behag. Det är den tanken, att liksom det öfverhufvud taget är en irring att tala om: nationalitet inom konsten, så är det framför allt en dårekap. att vilja göra det nationellag rätt gällande inom skulpturen, hvars område utgör en enda och odelbar koemoitiek elimänniog. Tiderna ha betydligt förändrats sedan den dag för 45 år sedan, då koustens högsta officiella mälsmän i vårt land tormligen proklamerede denna sats såsom lag och betraktade såsom ett förkastligt kätteri hvarje konstnärhet sträfvande, som gick u: på att faktiskt förneka dess riktighet. Det är fullkomligt öfverflödigt att här polemi sera mot en sådan grundsats, som redan i teorien är fullkomligt slagen och genom den sednare tidens praktiska konststräfvanden äonu grundligare vederlsgd. Vi behöfva endast fästa uppmärksamheten på de arbeten, som äfven vid denna exposition bära