Aftonbladet – 15 juni 1863, sida 3

ten så vore det väl dylika yrkarden. Skrifningen tar i anspråk sjelfverksan heten, eller först ger oss inblick 1 språkets anda och väsende och det är först genom någon kunskap härutinnan som vi kunna uppfatta de olika författarnes karakter eller med andra ord förstå dem. Härpå följde diskussionen om utskottets, med avledning af flera väckta motioner, gjorda hemställan om förändringar i läseordningen vill undvikande af den allmänt öfverklagade öfveransträngningen. Man var i allmänhet föga belåten med utskottets utlåtande i denna del. Detsamma ger nemligen endast några allmänna föreskrifter, som alltför lätt kunna eluderas. Utskottets förslag försvarades af ivgen. Det gamla bestående hade emellertid sin kämpe i hr Alander, som ansåg att inga dylika åtgärder behöfde vidtagas. En skrifvelse till K. M:t vore onödig, emedan redan nu ett kongl. bref påbjudit minskning af hemläsningen. Talaren yrkade på dessa skäl afslag. Afslag påyrkades likaledes, men af alldeles motsatta skäl, af alla öfriga talare. taf hvilka hrr Hjerta. Blanche, Bohmansson och Witb i stället yrkade bifall till den at den sistnämnde talaren afgifna reservationen, som atom det att den inskränker antalet af lästimmar i skolan, bestämmer högst två timmars hemarbete. Hrr Ekholm och Sömmelins åter instämde med hr Berggren, som påyrkade borttagande af alla hemlexor, ty just i massan at dessa såg talaren till en stor del skälen till nämnde öfveransirängning. Talaren näv.nde äfven några andra orsaker dertill, såsom ämnesläsningen. förmiddagsläsningen, genom hvilken allt skolarbete koncentreras på några få timmar, bristen på enhet läroämnena emellan o. 8. v. Dessa talare yrkade återremiss. Sedan diskussionen redan var afslutad yrkade hr Gahn bifall till utskottets förslag. Sedan återremiss blifvit antagen till kontraproposition med 35 röster mot 15, så föll i hufvudvoteringen utskottets förslag och erhöll endast 4 ja mot 31 nej. Den punkt, som handlar om skolstraften, återremitterades. Äfven här syntes man anse utskottet hafva gått för litet radikalt tillväga. Den nuvarande skolstadgan försvarades af hr Alander. Hr Sommelius försvarade utskottets förslag och ansåg att då förhållandet mellan lärare och lärjungar ytterst hvilar på kärlek, så borde man ej at ett enstaka exempel låta förleda sig till att tro att lärare ständigt skulle törgå sig. Det finnes ju ansvar bestämdt för sådan lärare. Kroppsstraffens bibehållande i några klasser vore dock nödvändigt, såvida man i en skola af flera hundra lärjungar skulle ha några medel att tillgripa mot uppstudsighet och okynne. Härtill svarades å andra sidan att hvad lärarne beträffade, så hade man för dem den allmänna lagen. Men granden till dessa straff är oriktig. Läraren, den förolämpade, är både part, domare och verkställare, och detta alltoftast inom en tidrymd af några sekunder. Misstag vore möjliga, men kunde ofta blifva obotliga, då minnet at en orättvis behandling ofta hos barnet blir outplånligt. Nya elementarskolan i Stockholm framhölls såsom exempel. Inga kroppstraff få ega rum förrän efter gossens nedflyttning i en så kallad strykklass; en sådan nedflyttning är ytterst sällsynt och disciplinenen der är förträftlig. För återremiss talade på detta och dylika sköl hrr Dahm, Henschen, Hjerta och Loven. Utskottets hemställan, att vid högre elementarläroverk rektorsembetena endast måtte på förordnande tillsättas, afslogs med 15 nej mot 8ja. Hrr Sommelius och Witt, som jemförde rektorsembetena med de s. k. förtroendeembetena, yrkade bifall. Afslag påyrkades af brr Berggren oca Dahm, som ansågo att det vore obilligt att försätta dessa tjenstemän i en så osäker ställning. Utskottets tillstyrkan om granskning af läroböcker förrän de vid läroverk få begagnas genom för detta ändamål tillsatt komite afstogs. Beslutet fattades med 18 röster mot 6. Mot utskottets förslag yttrade sig hrr Hjerta, Alander och Dahm, som deri ej kunde underlåta att finna ett slags censur, hvilken skulle menligt inverka på den fria täflingen och författareverksamheten. För bifall talade hrr Sommeliius, Widell och Berggren, som trodde en sådan åtgärd nödvändig, såvida någon likhet i afseende på läroböckerna de olika läroverken emellan skulle komma till stånd. Den granskning som nu sker är oftast alltför löslig. Åtskilliga punkter, som handla om lärares aflöningsviskor, pensionering och dylikt Qitt. i. k. samt yttranden om väckta motioner) uppskötos på förslag af talmannen och hr Björck för att omma under bet andling på samma gång som statsutskottets utlåtande öfser 8:de och 9:de hufvudtitlarne. I allt öfrigt biföllg hvad utskottet föreslagit och hemställt.