Aftonbladet – 15 juni 1863, sida 3

ONSDAGENS PLENA. Ridderskapet ooh adoin. Debatten i läroverksfrågan (Forts. från kr 135.) Grefve E, Sparre föreställde sig att den för hvarje riksdag ökade häftigheten vid behandlandet af denna fråga borde utgöra en varning att icke alltför ofta ingå i pröfningen af densamma, samt att alltför täta förändringar i skollagen icke vore till undervisningens fromma. Ständerna äro icke ens kompetenta att uttala någon åsigt i dylika fall, och skulle så vara, borde det åtminstone ske i motsatt riktning. Latinstudiets vigt ligger icke blott i sjelfva inhemtandet af språket, utan, hvad utskottet ätven medgifvit, i dess förmåga att skärpa tanken. Latinska grammatikan gör reglorna så åskådliga för läriungen att man sedermera icke vehöfver abstrakt inplanta dem; talaren hade sjelf aldrig läst någon annan. Om man började med dens samma skulle man slippa det Bbortslösande af tiden, som nu sker genom att man vid förflyttningen till hvarje högre klass af skolan läser en ny grammatik. På detta sätt inhemtas lätt de nyare språken, och talaren, som dock läst franskan redan såsom barp, hade deraf sjelf erfarenhet. Latinet vore således på en gång en läsgymnastik och grundvalen för de moderna språkeu. Talaren, som instämde i daktor Thyselii rezervation, insåg mycket väl at meningen vore det latinet slutligen skulle undanskjutzs ända till universitetet. Inseende att man ej — han vågade nästan säga det — kan intränga i någon Vetenskap utan kunskap i latinet, anhöll han om afslag på punkten, åtminstone hvad beträffar detta språk Hr af Silldn, hvilken icke gillade den öfverdrift sum 1 latinet ser måttstocken för allt vetande, kunde dock ej biträda utskottets förslag. Det enda i afseende hvarpå han skulle vilja koncedera ,agot vore i afseende på den öfverdrifna latinskrifningen, hvars ovilkorliga föreskritvande är orimligt, ty för många är det lika Omöjligt att lära sig densamma som om man befallte dem att skritva vers. För afslag talade vidare hr Lagergren, dervid åberopande ungefärligen samma Skal som grefve Sparre. Man hade eåsom mönster framdragit nya elementarskolan, men detta läroverk, hvari talaren sjelf varit lärare, hade en bestämd tendens att öfvergå till en tillämpningsskola. Orsaken hvarföre derifrån utgå ynglingar skickligare i latinet än mängden af andra, vore den, att endast de rikare begåfvade egna sig åt detta språk och läraren kan derföre mera omsorgsfullt leda detta fåtals studier. Hr v. Koch tillhörde icke dem som fördöma klassiska språk och hade visat detta bland annat derigenom att han låtit sina egna söner läsa desarama. Men en ändring vore nödvändig, h?. vudsakligen för att förekomma den så Tnycket öfverklagade öfveransträngningen isk-jopna. Enligt talarens åsigt borde skön i afseende på språk icke förbindas att Ina ynglingen flera än tvenne, nemligen rant målet och ett främmande, hvilket. deane ovilkorligen behöfver för att Xxunaa jepa sig fram öfverallt i verlden. Helst Puaue han vilja att detta språk blefve franskan, men man kunde äfven välja något af de begge öfriga hos oss mest lästa, tyskan och engelskan, och man skulle derjemte alltid inhemta dessa två andras prononciation och explikation. Slutligen skulle i skolan finnas tillfälle att lära sig latin och grekiska. Deremot borde allraminst latinskrifning åläggas, som nu öfvas på bekostnad af en tid, hvilken kunde bättre användas. Att latinska grammatikan par preference upps öfvade tankeförmågan vore endast så tillsägandes en universitetsid. Mäånne man t. ex. ej af icke-latinare i borgareoch bondestånden får höra lika logiska resonnementer som i presteståndet? De, som läst latin, hafva visserligen ofta frasen mera i sin makt och prata bättre, men icke hafva de derföre bättre omdöme om någonting med undantag af det de hafva öm språket. Vid jemförelse mellan skolorna förr, då latinet tidigare studerades, och nu, gaf tala ren ovilkorligt de sednare företrädet. Kan mad modersmålet och ett språk, lärde man sig seder mera lätt ett annat, ätven om detta tillhörde de döda språken. Den universella bildning, gemens sam för alla folk, hvilken anses vinnas genom studium af den klassiska litteraturen, kunde vinnas genom goda öfversättningar. En sådan bildning är allmän hos de engelska fruntimmer, som åtnjutit upptostran, hvilka bättre känna till denna litteratur än vi, som studerat latin å många år och likväl känna knappt 3 å 4 förfats tare. Yrkade bifall Grefve G. K. Hamilton yttrade sig i motsatt syftning. Utan språkundervisning blir barnet i saknad af det konkreta, som jemförelsen erbjuder, men intet språk erbjuder dervid alla de fördelar som latinet, och det vore betänkligt att tterligare undanskjuta ett så vigtigt element. Latinsiudiet idkas mycket mera i andra bildade länder; det är endast i Danmark det utgör ungefär samma procent som här. I Tyskland är rörelsen mot detsamma på återgäng; man har till och med börjat införa det i reakskolorna, emedan man ansett detsamma underlätta studiet af de öfriga språken. veranR