Aftonbladet – 11 juni 1863, sida 2

SN OR ET skattning 0. 8. v. — verka visserligen på egendomens behållna afkastning och sålunda på dess värde; men just derigenom blir jerunvigten återställd. Hade den värde reservanten velat visa att, till följd af åberopade förhållanden, jorden i allmänhet här i landet icke kan täfla i värde med jorden på vissa andra ställen, så hade han otvifvelaktigt haft rätt; men då han påstår, att vi fördenskull icke kunna täfla i fråga om jordprodukternas pris, så har han lika obestridligen orätt. Ty sedan egendomens värde en gång blifvit riktigt regleradt, med afseende på alla förhandenvarande förhållanden, är det ingalunda svårare att slå gig ut med en svagare egendom för godt pris, än med en bättre som blifvit högt betald, eller med en egendom i Sverge, än med en egendom i England eller Frankrike. Men, mina herrar! vi äro nu inne på sjelfva hjertat utaf ämnet. Döljom icke för oss att det är på egendomsvärdet som man söker inverka. Man vill att produkternas pris skall, om möjligt, så uppdrifvas, att behållningen af egendomarne, och således ock deras värde uppgår till något visst belopp, t. ex. det som man sjelf under någon mindre lycklig beräkning, eller i sin spekulationsifver betalat. Och för att uppnå denna afkastning, vill man att konsumenterna skola betala öfverpris. Detta är hufvudpunkten af frågan, och det är i denna hufvndpunkt jag så bestämdt skiljer mig från mina motståndare. Jag vill icke, att den ena samhällsklassen — lika Htet här som i andra fall — skall beskatta den andra, och jag tror att egendomarnes afkastning och kapitalvärcen böra öfverlemnas att bestämma sig sjelf enligt de naturliga priserna — ej efter konstlade. Jag har väl hört den invändningen göras, att produktionskostiaderna redan skulle uppgå till varans hela värde, och att produktionen således lemnar ingen behällnivg; men detta vederlägger sig sjelf, helt enkelt derigenom, att i sådant Tall äfven egendomen skulle hafva intet värde — ett påstående som väl icke lärer bestå profvet. Men jag frågar dessutom: hvarföre söker man nu så ifrigt attstegra dessa priser? och ji med hvadskäl påstår man att produktionen icke kan bestå utan skydd? Hafva då priserna min kats, eller bar produktionen aftagit? Erfarenheten besvarar dessa frågor bestämdt nekande. Priserna ÅG —— — —.— .—OOO -— —. —:—-—-— Ään rnvn nnrmnoeonnko A DD Fre Fre MR AA M Fö Hr Ott vn ot AA Rh AA AV AV alster äro i sllmänhet icke lägre än de förr varit, utan tvärtom, de äro högre. Och alla officiella uppgifter, liksom all enskild kännedom om förhållandet, beviltna att produktionen är i ständigt stigande: Huru kan föröfrigt det påståendet försvaras, att vi här hemma på vår egen marknad icke skulle ji kunna uthärda täflan, då, såsom en annan il talare redan anmärkt, man bar det slående 1 faktum lör ögonen, att vi under en följd afly år, i stor skala, med framgång kunnat upp!t träda bland spanmålsproducenterna på den I utländska markvaden. 1 Hvad jag nu haft äran yttra angående s spanmål gäller till största delen äfven i fråc ga om ladugårdsprodukter, Det är visserligen sannt, att 1 detta afseende den olikp het förefinnes att en ansenlig import af i dessa sednare eger rum. Men jag ber alt dervid få erinra, dels att en ej obetydlig ( export, synnerligast af kreatur, går landvä1 gen till Norge, utan att vara synlig i tabel-. lerna, dels också att den åberopade impor( ten ingslunda bevisar, att produktionen inom landet aftagit. Tvertom! äfven här instämma slla uppgifter deruti, att den inhemska produktionen ganska mycket ökat sig. Men då, oaktadt detta, en stor import er1 fordras för att fylla behofvet, så bestyrkes t derigenom endast, hvad man också ganska !f väl vet, nemligen: att förbrukningen al dessa x varor inom landet högst betydligt tilltagit. 1 Och bäruti ser jag för min del ingenting t ondt eller oroande. Detta förhållande ut-:e gör deremot i min tanka en ganska glädjande företeelse, ty det bevisar i sin ordning, att den arbetande befolkningens lefnadsvilkor förbättrats; och jag kan då icke; i den omständigheten, att vär egen produkn tion ännu är otillräcklig i förhållande till) förbrukningen, finna: någon . giltig grund; alt minska tillgången eller uppdrifva priset på förni denheter, hvilkas behöflighet just genom importen bevisas. Men ett hufvudskäl;-som den värde reser: k venten, och jemte honom många andra, åberopat för införandet hos oss at tu!lar på ,X spanmål och öfriga landtmannaprodukter, är ; n andra länders exempel. När så många andra !t länder med längt rikare natur än vår, hafva åsatt tull på dessa varor, hvarför skola vi, som bo i polens grannskap? lemna dem, tullfria? säger man. Jag svarar derpå:, emedan det är vår egen fördel! Man fiuner ganska lätt, att skälet hvarför dessa tullar ännu på flera ställen bibehållas, icke är något annat än det finansiella. Man söker derstädes, att genom en afgift på dessa, för massan af befolkningen oumbärliga, konsumtionsartiklar T j i I ö ö ö r j r I 1 I ( 1 f E j t t i : l L 1 1 t 1 f ( Å I s 1 S L 1 statsverket en ofta ganska betydlig inkomst. Men vi äro lyckligtvis i den goda finansiella ställning, att vi ej behöfva göra dessa nödvändighe:tsvaror till föremål för beskattning; och då det väl ieke kan vara lämpligt att utan behof tördyra de yttersta letnadsbehofven, så kan jag för min del icke finna någonting efterföljansvärdt i de åbe ropade ländernas exempel. I sammanhang härmed, och för att försvara sina protektionistiska grundsatser i allmänhet, har den värde reservanten an-Iv fört, och till vederläggning upptagit de skäl, som han funnit vanligen andragas till stöd för de liberala åsigterna. Mot det sätt, på hvilket motsidans satser blifvit återgifna,n har jag ingenting väsendtligt att anmärka, b men jag ber nu, att i min ordning få taga ;n hr Åkermans egna resonnementer i något!8 närmare skärskådande. q Det första af de anförda skälen var, att!b