Aftonbladet – 11 juni 1863, sida 2

ee r An nn a vänder sig. Då jag nu öfvergår till granskning af det ofta upprepade påståendet, att man nödvändigt måste skydda specielt den näring, som nu närmast är föremål för öfverläggning, nemligen jordbruket, så beder jag att dervid i fråga om ordningen få följa den framställning, som af den nyssnämnde värde reservanten i detta ämne blifvit gjord, och som onekligen har den stora förtjensten att på ett klart och lättfattligt sätt sammanföra allt det förnämsta som kan sägas till försvar för den åsigt han förfäktar. Detta är en verklig förmän för diskussionen, som derigenom vinner i enkelhet och reda. Den värde reservanten börjar sin framställning i detta hänseende med en antydan, att det nu gällande systemet, som medgifver tullfribet för de vigtigaste lifsförnödenheterna, otvifvelaktigt härleder sig från de för vårt landtbruk så gynnsamma åren, hvilka föregingo 1857 års tulltexa, och att det var ett misstag att grunda lagstiftningen på dylika exceptionella förhållanden. Då jag haft någon del i behandlingen af dessa ärenden, får jag förklara att, åtminstone hvad mig vidkommer, den uppgifna orsaken icke varit den hufvudsakligen verkande. Skälet hvarföre jag ansett och anser att landtmannaprodukter icke böra draga någon tull ligger deruti, att, efter min åsigt, man icke bör, utöfver nödvändigheten, fördyra. lefnadsbebolven, och att således dessa effekter icke utgöra några lämpliga föremål för beskatt ning — hvilken beskattning i sådant fall till ojemförligt största delen, och i ett alldeles omvändt förhållande till hvad som är billigt (ty den fattige konsumerar mera af dessa varor än den rike) faller på den mindre bemedlade befölkvingen. Det är rättvisan och billigheten at denna grundsats — och detta går ju framför allt! — som ledt mina åsigter i ämnet, och jag har trott mig så mycket hellre :kunna följa och tillämpa dessa grundsatser, som förhållandena, enligt hvad jag strax skall visa, lyckligtvis äro sådana, att iogen derigenom blifver lidande eller förnärmas. I motsatt syftning, och för att ådagalägga den låga ståndpunkten åt vårt jordbruk, samt dsrigenorå äfven dess oförmåga att kunna uthärda konkurrens med andra länder, om tillförseln. derifrån är fri, bär den värde reservanten anfört åtskilliga siffror, som skulle visa hvilken stor underbalans som egt rum i afseende på ,råg och ladugårdsprodukter. Den talare, som. näst före mig haft ordet, har redan vidrört detta ämne och erinrat att de anförda siffrorna blifvit ensidigt valda, så att de hufvudsakligen omfatta exceptionella fall, och att, i bändelse dessa uteslätas, förhållandet ställer sig helt annorlunda. Men ifall man å andra sidan vill anmärka, att icke heller detta förfarande är riktigt, ber jag att få välja en grund för mina uppgitter, mot hvilken jag hoppas att ingenting med skäl skall kunna påminnas, och hvarigenom ojemnheterna fördelas på en längre tid. . Jag skall nemligen taga de sista 10 åren, för hvilka resultaterna äro kända, till grund för beräkningen. Hvad då särskildt artikeln råg beträffar, hvilken reservanten sökt så skarpt framhålla, i mot sats till-alla de öfriga sädesslagen, så får jag upplysa, att under den omförmälda tidsperioden, 1852 1861, har af omalen råg in förseln utgjort i rundt tal 8,666,000 kubikfot, men utförseln åter 12,363,000 kub.-fot, hvadan således exporten öfverskjutit importen: med 3,697,000 kub.-fot. Deremot har under samma tid af malen råg, eller såsom mjöl, inkommit 1,828,000 centner mera än som blifvit utfördt. Om detta belopp mjöl reduceras till säd, enligt den grund att 1 centner mjöl mosvarar 27, kub.-fot säd (eller 12; lisp. pr tunna), så uppkommer ett qvantum af 4,570,000 kub.-fot, hvilket, jemfördt med det förut uppgifna öfverskottet på omalen säd, lemnar det slutresultat, i afseende på denna spanmålssort, att importen under dessa 10 är visserligen någotlj öfverskjutit exporten, men endast med 873,000 kubikfot eller det relativt obe:ydliga beloppet af omkring 13,800 tunnor om året, i stället för de fruktansvärda siffror, som reservanten genom en välberäknad uppställning kunnat anföra. Men jag ber-nu äfven-att såsom mot stycke till den dystra skildringen angäende rågen få omnämna huru det förhäller sig me! alla de öfriga sädesslagen. Om man då, på samma sätt som nu skett med artikeln råg, efter reduktion af malen spanmål till omaten, jemför de qvantliteter, som blifvit in och utförda, så bliv slutresultatet, att under de sista 10 åren den öfverskjutande exporten utgjort: af Hvete......sssses sosse 2193 000 k.-fot, . Korn och Malt ..... 11631 000 , , Trindsäd m. m... 520000 , Haffesssmmmemsnssnna 41 755000 , hvilket således, sedan underbalansen på råg blifvit afdragen, visar ett totalöfverskott i ex port af tillsammans 55,226,000 kubikfot spanmål, eller nära, en million tunnor om året. Att under sådana omständigheter framställa värt jordbruk såsom svagt och tynande kan jag tör min del icke finna befogadt, utan tror jag tvärtom, att utskottet hatt fulkomligt rätt, då detsamma i likhet med föregående riksdagars bevillningsutskott åberopat jord brukets förkofran såsom skäl för bibehållande af tullfrihet för dess produkter. Men sedan den värde reservanten sålunda på ett, såsom mig synes, alldele3 oriktigt sätt framställt sjelfva tillståndet af vårt jordbruk, har han äfven tillhandagått med en törklaiing deraf, hvilken förekommit honom ganska enkel. Han säger nemligen (pag. 77): Vi hafva, det är sannt, då man undantager sydliga Sste delen af landet, vidsträckta tillfällen Sför uppodling; men vi hafva en fiende som heter klimatet, hvars inflytande gör oss i Safseende å kostnaderna för frambringande Saf ädlare sädesslag samt ladugårdsproduk-. 21 ee ar RR mma AA Rn m AM —— MM mA (Å -t Ry mn dd 3 FR AA AR DH MD I br OT oh Rn oo om jen bt om Ömele Nå me Bye fr Fn NT RESA, La MH FN — 3 NS M ka DM JA DD Dm pr BB OUR nm Mm FH Mm OO