Aftonbladet – 11 juni 1863, sida 2

STOCKHOLM den 11 Juni. Frikerre Gripenstedts anförande på riddarhuset den 27 Maj, angående tulltaran, Vi ba förskaffat oss del af detta anförande för att kupna i sin helhet återgifva detsamma, då det synes 038 på ett särdeles klart sätt utreda åtskilliga af de förhållanden som stå i sammanhang med tullagstiftningen eller åtminstone af våra protektionister gerna sättas i samband med densamma. Frih. Gri penstedt yttrade: ?Ehuru den punkt som nu är föremål för ridderskapet och adelns öfverläggning egentligen inskränker sig till några vissa slags jordbruksalster, och således i och för sig blott är en specialfräga, finner man likväl ganska tydligt, att vi nu äro inne på ämnet i bela ein omfattning, och att det verkligen gäller sjelfva systemet för tull-lagstiftningen. Frågan är nemligen den: skall man dervid bibehålla handelsfriheten såsom grundsats, eller icke? — Så väl de åsigter som under diskussionen redan blifvit uttalade, som regervationernas innehåll antyda att detta är frågan. Men innan jag ingår i vidare undersökning af sjelfva ämnet, må det tillåtes mig att i-förbigående nämna några ord om den egna ställning, sont jag personligen fätt mig i dessa hänseenden anvisad. ÅA ena sidan har jag blifvit skarpt angripen och klandraddertör, att jag skulle hafva gått alltför värsamt och klenmodigt till väga, samt: ej-med nog raskhet och beslutsamhet hafva sökt. befordra framgången af det sy3-em jag omfattar. Å den andra sidan synes det emellertid att hela systemets tillvaro Du ifrågasättes, och att man söker bereda en återgång från detsamma. För min del vidhåller jag orubbligt den öfvertygelse, att det antagna systemet för vår handelslagstiftning i liberal syftning, är till sin grundsats riktigt och till sina verkningar nyttigt; nen jag tror tillika, att detsamma bör med Bktgifvande på omständigheterna tillämpas. och att man ej fär alltför hastigt påskynda öfvergången från det fördna, ännu i många delar alltför mycket vidhållna protektionssystemet. Jag anser det!a vara rättvist, då en vidsträckt industri samt dyrbara anstalter under andra förhållanden uppkommit, och jag anser det klokt, så vida man vil undvika reaktioner och omkastningar, hvartill dock nu tydliga tecken visa sig. Dessa omständigheter nödga mig emellertid att pu något utförligare ingå i sjelfva grunderna sf ämnet. Jag trör icke alt jag misstager mig om nina motståndares mening, då jag anser, att alla deras satser lämpligen kunna sammanföras till tvenne hufvudgrupper eiler, om jog så får säga, til tvenne slutpåståenden, nemligen 1:0 att det är nyttigt och nödvändigt att skydda våra egna näringar mot utländsk medtäflan; och 2:0o att detär nödigt, med hänseende till landets ekonomiska ställ ning, att genom inskränkningar i den utländska handelo söka minska förbrukningen al rämmande produkter. Till någondera af lessa satser, eller till begge, torde allt hvad kom andrages å motsidan kunna hänföras, och jag ber derföre att särskildt få taga bverdera af dem i betraktande. Hvad då först och främst beträffar den örmenta nyttan och nödvändigheten af skydd för våra näringar mot utländskt intrång, så skall-jag, med afseende på det ämne som iu är under öfverläggning, i främsta rumnet. fästa mig vid jordbruksprodukterna. Men ingav jag öfvergår till utvecklingen al nina åsigter i deta hänseende vore, det van tvifvel nyttigt, för att argumentationen nå ledw till något resultat, att vara ense