Aftonbladet – 6 juni 1863, sida 3

lära mig alt icke afeky dem som förorätta: mig. När mitt hjerta blifvit rätt förtrolig med försoningsläran skall jag glömma och förlåta det ni brutit emot mig; men ännu kan jag det icke. Gurli skyndade ifrån henne in i saen Amys mörka ögon följde benne, nu icke så vilda mer, som då hon tilltalade Gurli. Den unga frun gick igenom båda salon erna och stannade först på tröskeln till lille örmaket. Skådespelet hon der hade för sig var så dänt att det hejdade hennes steg. Mean hade upphört att spela wisth och höl nu på ned landsknekt, Bordet syntes full med sedlar ef större och mindre valör Stjernberg var för tillfället bankör vch Al lon parerade. Båda de spelandes ansigten förtjenade verkligen att studeras. Man kunde på den läsa spelarens historia. Allon var nylärin gen, som helt och hållet beherrskades a sin nyfikevhet och det pikanta i den själs spänning han erfor, och tänkte dervid hvar ken på vinst eller förlust. Stjerobergs ögor åter glänste af vinvingslystnad. Hela hans ansigte utvisade att han öfverlemnade sig å sin hufvudpassion; man såg i honom der vane spelaren, som på ett enda kort oftc nog sätter sin existens och som med helsg sin själ lefde i spelet. Bakom kongl. sekreteraren Stjernberg, med handen hvilande på hans stolskarm stod Stefan. Han var den lugne, allvarlig iakttegaren. Det första rediga intryck Gurli erfor va O, min Gud, om Allon äfven skulle blifvö spelarel! Vid denna tanke tog hon några hastigt steg emot spelbordet. De af spelet intres serade observerade henne icke; men Stefan: uppmärksamhet riktades genast på Gurli. Han giek henne till mötes, hviskande : det hon passerade förbi: Gurli, var på din vakt och låt ej någo öfveriladt ord gå öfrer dina läppar. Allont