Aftonbladet – 6 juni 1863, sida 3

bart som att en lag derom någorsin skulle kunna stiftes, så länge ännu rättvisa finnes till. Vederbörande myndighet har ej åvägabragt någon särskild anordnivg med afseende på bemälde rektorer mer efter mindre i öfverensstämmelse med den ställsiog dessa inom skolan uppnått. Dessa hafva ej heller genast vid den skedda omskepningen af deras läroverk efter vederbörligt afsked blifvit uppförda på indragnivgsstat, utan nödgats för sitt uppehälle tilisvidare qvarstå vid läroverken, somliga med bibehällande af hela rektorsbestyret i dess nya utsträckning. Utan något slegs föreskrift, endast af omtanka för eget bestånd och läroverkets bästa, underkastade sig de beklagansvärda tillsvidarerektorerpa en förändrad tjenstgöring, i det att de sjelfmant öfrvertogo ett större antal ästimmar än förut, och deita för de afdelningar inom skolan som befsonos lämpligast vid Jäsordningens uppgörande. I följd häraf, och när de underkastade eig skyldigheter, hvartill de hvarken i kraft af ekolstadga eller sina fullmakter voro förpligtade, ansågo de sg också fullt berättigade att åtminstone få bibehålla, jemte boställe, den förhöjda lön om 3000 rår, som, i och med antagandet af vilkoren derför, var anslagen åt rektorer vid femklassiga läroverk, under hvilken kategori de enligt sina fullmakter, utan all fråga, borde höra och så lunda ega fullkomligt lika rätt som sådana till efterhand inträffade eller skeende löneförbättringar. Följden af den frivilliga uppofiringen blef likväl helt annan än hvad de förväntat, enär ej blott en sjettedel af deras rättsenliga löner, utan äfven boställenpa dem frånkändes, i ändamål, som det synes, att de till alla delar skulle ikläda sig egenskapen af adjunkter eller kolleger. Det väsentin vilkoret för etadfästandet af denna dem påtrugade egenskap saknades likväl, enär för densamma utfärdats hvarken fullmakt, konstitutorial eller förordnande. Utfärdandet af en sådan handling kunde ej heller komma i fråga, alldenstund ingen af mera nämnda rektorer sökt någon st dessa under-. ordånade befattningar, bviikas beklädande man dock velat anse såsom deras skyldighet. Stadgan om den förändrade undervis-. ningsskyldighet, som framdelas skulle kunna lärare åläggas, hade bordt, för att kunna gälla till efterföljd, i nya skolstadgan ej blott antydas säsom lag, utan ock närmsre definieras och begränsas, på det ej en godtycklig tillämpning deraf skulle kunna ega rum. Så har väl ock saken betraktats at alla de lärare, som antogo en högst behöflig löneförbättring, och ingen af dem skulle rimligtvis önskat tillgodonjuta ett sådant emo lument med fara att, kanske ettår derefter, möjligen äfven en månad eller dag, från-. händas större eller mindre del af sin lön, se sin lagliga fullmakt förtrampad och gig sjelf nedflyttad till den plats inom skolan, som vederbörande kunde finna för godt att åt honom anvisa. som rikets ständer inlagt ndrad tjecstgöringsskyldigför lö öjuing, var visserligen ej, att derunder skulle innefattas äfven möjhgheten af en fullmakts upphäfvande, om densamma ej på annat sätt vore förverkad. En Jagstiltning af sådan art skulle ock hafva stått i fullkomlig strid med regeringslormens 36 , som lyder: alla andra embetsoch tjenstemän, än de iföregående nämnde, nemligen de, som hafva förtroendesysslor, kunna icke utan ransakning och dom, ifrån sina sysslor af konungen afsättas, ej eller, utan efter egna anökningar, till andra tjenster b fordras eller flyttas.5 Oaktadt detta tydliga grundlagsbud hafva dock ifrågavarande tjenstemän utan ransakning och dom? blifvit återförvisade till den tjenstegrad, som de måhända mer än 20 år tilibaxa utbytt mot en högre, och deras oklendrade, ja, tilläfventyrs mycket väl vitsordade, kanske mer än tjuguåriga rektorstjenst blifvit såsom en af dem förvärfvad merit helt och hållet åsidosalt. Vi känna ej i sednare tider något en da exempel på dylikt förfarande med andra tjenstemän under likartade förhållenden. Den händelsen är ej omöjlig, att t. ex. ett fullständigt elementarläroverk kan förfalla till den grad, att det anses böra förvandlas till en 8. k. femklassig skola. Männe i sådant fall en dervid förut tjenstgörande befullmäktigad lektor skulie nödgas nedgå till kollega och, jemte nedsättning i lönevilkoren, komma att tituleras 4f. d. lektor nu mera kollega4 i enlighet med den titulatur, som nu af höga vederbörande i officiella handlingar bestås de rektorer, om hvilka här är fråga? — Elle, om ett tjensteverk, hvilket som helst, skulle komma att indragas, månne de annars inamovibla tjenstemännen derstädes skola underkastas valet af att antaga en underordnad tjenst, som dem mot egen önskan i utbyte nådigt förunnas, eller måhända förgälves på annan väg söka eitt lifsuppehälle? Turu långt man än vill utsträcka sina funderinger öfver det ämne vi nu behandla, synes ingenting kunna borttagavigten af det härom allmänt uttalade omdöme, hvarigenom ärendet stämplas såsom uppenbart våld, vidtaget såsom den beqvämaste utväg att reglementera i ett fall, hvars inträffande bort förutses och blifva ett föremål för skollagens stadgande. Här ifrågavarande rektorer vid f. d. femklassiga läroverk hade i allmänhet under största delen af sin tjenstetid för sitt arbete åtnjutit mycket svaga lönelörmåner och derföre nödgats underkasta sig vida större mödor och tförsakelser, än på sednare tider tillsatta och vida bättre lönade lärare. Viförutsätta älven, att de nitiskt och skickligt bestridt sina lärareoch rektorstjenster, och att derpå kanske till stor del berott att de läroverk, de förestätt, ansetts förtjena uppfluttag I hävra orad Anmärkas må äfven