Aftonbladet – 6 juni 1863, sida 2

STOCKHOLM den 6 Juni, Den i dag ankomna finska posten innehåller åtskilligt märkligt. Sedan någon tid ha Stockholmstidningarne, då de utdelats till allmänheten i Helsingfor2, varit med stor möda och omsorg behandlade af censuren, så alt en ogenomtränglig svärta betäckt alla sådana artiklar och underrättelser, hvilka företrädesvis kunnat vara af intresse för den finska allmänheten. Häromdagen öfverraskades man emellertid hö;ligen af att få ett nummer af Aftonbladet, uti hvilket censursvärtan cndast hade betäckt en yta af 3 eller 4 qvadrattum. Detta nummer innehöll dock en ur ?Södermanlands läns tidning? aftryckt korrespondensartikel från Norra Satakunda i Finland, hållen i en anda, som egentligen icke bort vara öfverensstämmande med den anda och de syften, som ligga till grund för censurens verksamhet i Finland. Orsaken dertill att nästan hela denna artikel fritt fått passera ligger emellertid icke uti en plötsligen påkommen humanitet och liberalitet hos censurens handhafvare. Det ligger deri en politisk beräkning. Denna artikel innehöll nemligen åtskilliga öfverdrifter. Åfven för den, som ser sakerna en dast på afstånd, måste det vara temligen påtagligt, att brefskrifvaren icke kunde göra anspråk på större trovärdighet, då han t. ex. karakteriserade den allmänna sinnesstämningen på det sättet, att alla i Finland motse ett krig och helsa svenskarne välkomna att-taga åter sitt4. Vi tro knappt att någon enda svensk läsare icke ansett dylika påståenden betydli:t tillskurna i växten, men då man så ytterst sällan får se pägot ocensureradt finskt yttrande, om hvilket man kan sluta, att det helt oeh hållet uttrycker åtminstone en finsk individs oförbehållsamma mening och tankar, eå skyndade en mängd tidningar att aftrycka detta bref, liksom öfriga korre spondenser under dessa sednaste tider, från ett land, som ligger oss så nära om bjertat, om hvilket vi icke tycka oss kunna få nog underrättelser, och från hvilket vi, tack vare trycktvånget, erfara så litet. Vederbörande i Helsingfors uträknade emellertid, att denna artikel genom sina öfverdrifter skulle kunna göra en god effekt, och att sedan Helsingfors borgerskap nyligen förklarat, att det icke hade någon kännedom om de framställningar i utländ ska blad, mot hvilka man ville att det skulle genom en adress protestera, skulle det taga sig mycket bra ut, om man läte en sådan uppsats få i det närmaste oskadd passera censuren; och man föreställde sig, att den med fördel skulle kunna begagnas för att åstadkomma en reaktion emot den aktningebjudande sjelfständighetskänsla, som på ett så märkligt sätt manifesterat sig i och genom adressfrågans behandling. För detta ändamål aftryckte också det officiella bladet Finlands allmänna Tidning4 till största delen denna korrespondensarti. kel, förseende den med en himlande och salvelsefull inledning i det äckliga manår, som hos dess redaktör numera genom en flerårig vana nästan öfvergått till natur. Förmodligen skola äfven några af ultrafennomanerna gå vederbörande till mötes genom att begagna detta obetydiiga bref för att söka motarbeta de naturliga sympatierna för Sverge. I detta hänseende ba Finlands allmänna Tidning och cet fennomanska bladet Helsingin Uutiset redan se ian någon tid tillbaka troget räckt hvarandra handen. De skjuta emellertid, äfven de, helt och hållet öfver målet, och det sätt, hvarpä de vilja misstänkliggöra svenska folket, såsom vor2 det fiendtligt sinnadt mot Finlands fria och nationella utveckling, är icke egnadt att äfven hos de mest lätt trogna och skuggrädda i Finland vinna synnerligt gehör. Med den person som, ehuru född och fostrad i Sverge och i ett af dess för sin frihetsoch sjelfständigheteanda mest berömda landskaper, likväl har panna till att i Finlands allmänna Tidning låta trycka, att de svenska sympatierna för Polen endastäro en täckmantel lör en krigisk eröfringslystnad, och att Sverge endast väntar på lägligt tillfälle att få utvidga sitt välde genom att såsom provins underlägga sig hela Fi land eller en del deraf — med denne djupt sjunkne och utan tvifvel sig sjelf föraktande renegat kan det icke gerna falla oss n att byta ord. Men till ultrafennomanerna deremot ville vi gerna säga ett vänigt och allvarligt ord. Sverges his oria under förflutna tider borle redan, om man icke läser den med partiförblindelsens ögon, befria vårt land från peskyllningen att höra till dem, som sätta en ära och lycka i att underkufva och förrycka andra folk. En mängd företeelser 108 0s8 i sednare tider borde inför hvar och en, son ej bländas af illviljan, innebära de mest talande vittnesbörd derom, att kos sven;ka folket lefva och töra sig de varmaste och ifligaste sympatierför alla folk, hvilka kämpa ör sitt natiovella oberoende och sin politiska frihet, vare sig att detta sker med vaven i hand eller genom det jemna, ihärliga, outtröttliga arbetet på andens område, ller genom ett aldrig svgtande passivt mottånd mot förtrycket. Det är en sanning. om näppeligen någon på fullt allvar skall rilja förneka, att ingenstädes i Europa är otresset för Polen större än hos 038. Det vore nu en högst besynnerlig anonali, om vi skulle på alla bäll sympatisera ned sträfvandet efter sjelfständighet och na ionel utveckling, utom i Finland, som i ner än ett hänseende ligger oss så nära. )eh det är, gudskelof, icke så; en sådan nomali existerar icke. Med stor glädje se vi hvarje faktum, som är viftna darnm stt kKlda. hatat han