Aftonbladet – 6 juni 1863, sida 2

vecklar Big hos kärnan af folket. Men vi kuopna icke heller vara blinda för de hinder, som lägga sig i vägen för en sådan utveckling. Och hvarföre icke säga det rent ut? — till följd af hela vår uppfattning, at vår politiska verldsåskådning, är det oss omöjligt att tänka oss någon framtid at frihet och betryggad utveckling för Finland i en förening med det ryska kejsardömet. Enda vilkoret för sjelfva Ryssland att det verkligen skall bli delaktigt af frihetens och civilisationens välgerningar är ju, att det uppgifver det eröfringssystem, till täljd hvaraf det herrskar öfver åtskilliga för Ryssland i själ och bjerta fullkomligt främmande folk, hvilka det nu måste sammanhålla genom despotismens jernspira. isserligen kan man nu väl bland dem som i vårt land räknas såsom politiskt tänkande finna åtskilliga, som i denna sak ingenting lärt och ingenting glömt, och som tro, att det vore en helt enkel och naturlig sak att åter göra Finland till en svensk provins. Men vi tro, att flertalet af dem, som kunna räknas till nämnde kategori, och nästan alla, som något närmare följt med sakernas utveckling under de senaste bäda decennierna, fullkomligt klart inse, att en sådan inkorporation vore en politisk orimlighet, att Finland, i stället för att på sådant eätt bidraga till att stärka Sverge, skulle försvaga detsamma, emedan Sverge deri skulle få ett ett slags ?Sleswig HolsteinX, en evig källa till missnöje och trassel. Till större glädje för Sverge skulle då redan ett från Ryssland frigjordt fullkomligt oberoende Finland vara. En annan sak är, huruvida en sådan stat. skulle ega materiella krafter nog, för att kunna uppbära en sjelfständig utveckliog. Det vore visserligen godt och väl om den finska staten bleive under makternas garanti förklarad neutral, men vi ha änou aldrig sett någon sålunda neutraliserad4 stat för allvar lita på denna garanterade neutralitet, utan de ka vidtagit mått och steg, för att värna sig sjelfva så godt de kunnat. Och endast de stater, som bygga sitt oberoende på egen vilja och egna resurser, kunna betraktas såsom fullmyndiga wedlemmar af den europeiska folkfamiljen. Säsom fjerde medlem uti en framtida skandinavisk union skulle deremot Finland inna både tillräcklig trygghet för sitt yttre bestånd och för sin inre nationella utvecking. Genom historia, bildning, seder och nstitutioner står Finland närmare de skandinaviska länderna än något annat land. Och om det är säkert att Finland, för att kunna vara fritt, måste ansluta sig till en federation af fria stater, så är det å andra sidan visst, att i ingen annan federation Finland skulle kunna påräkna eå mycken verklig sjelfständighet och respekt för sina egendomligheter som i den skandinaviska. De åsigter vi här uttalat ha vi funnit deade icke blott bland våra politiska trosförvandter i Sverge, utan äfven at framstående och inflytelserika personligheter bland dem som i Danmark och Norge gå i spetsen för le skandinaviska sträfvandena. Vi förmoda, att censuren i Helsingfors cke skall visa sig lika välvillig mot denna irtikel som mot den finska korrespondens, som framkallat densamma. Att tilltro e:nsuren att vara så pass konseqvent och använgare af fair play4, vore ju i sjelfva verket en orimlighet, ett misskännande af censurens väsende och natur, —L2