Aftonbladet – 4 juni 1863, sida 2

lyste fram ur dessa blickar och, besynner list nog, skarpast ur Stefans. Gurli hade, utan att märka mannens när varo på terrassen, skyndat upp på sina rum : Jag har sökt dig på morgonen för at få säga dig ett par ord, yttrade Stefan, son först bröt tystnaden. Du och jag kunna väl icke hafva särde les mycket att säga hvarandra, svarad Allon och gick mot salsdörren. Icke mycket, det är sannt; men likvä något. Låt oss derför gå in i biblioteket. Allon vände på hufvudet. Jag önskar slippa alla förklaringar, d äro öfverflödiga, sade han. En töteå tet emellan dig och mig bör å ömse sidor und vikas. Allon var nära glasdörrarne; men innar han hann dit stod Stefan framför honom. Det är mig likgiltigt hvad du önska eller icke önskar, här gäller det några ord dem tvenne män måste vexla. Jag förkla rar derför att du skall följa mig ini biblioteket, eller tror du dig ostraffadt, efter in gifvelserna af ditt lynne, få leka med an: dras heder och ära. Du känner icke mig. Allon, om du hoppas att jag nu, såsom :i barnaåren, låter afspisa mig med stora ord. Vi hafva redan spillt alltför många sådana. Allon betraktade Stefan med en uppretad min. Det såg ut som om han ämnat kasta sig öfver kusinen; men efter några minuters besinnande tog han vägen in i biblioteket. När de kommit dit stängde Stefan dörren. Samtalet dem emellan var icke särdeles långt. Stefan hade i korta och bestämda ord förklarat att han icke reste från Birgersborg så länge Amy Teverino var der. Han ämnade ej låta aflägsna sig genom en gemen intrig, uppspunnen för attkastaskugga