Aftonbladet – 4 juni 1863, sida 2

af de preussiska monarkerna varit i besittning. Det var i djupet af sin själ och således med en hemlighet, som utgjorde ett af framgångens förnämsta vilkor, som Fredrik 1 uppgjorde detta trolösa infall i Schlesien, hvilket var orsaken till sjuåriga kriget. Detta krig var ganska ärotullt för Preussen, men det är icke mindre sanont att Preussen under krigets lopp bragtes till branten af sin ruin — en ruin, från hvilken det endast räddades genom en pasatsrevolution i Petersburg. Vid Jena fick preussiska nationen bittert gälda sin konungs oförståndiga politik. I närvarande ögonblick står gent emot Preussen det återupprättade franska kejsaredömet, hvilket konungen af Preussen emellertid väl skulle kunta möta i krig, så framt han kände sig stark genom Europas sympatier och sitt eget folks understöd. Men han tyckes ha beslutat beröfva sig båda dessa bundsförvandter. Under det Europa enhälligt förklarar sig för Polen, ingår han förbund med dess förtryckare samt underkastar sitt folk och sin armå den största skymt för intet annat ändamål än att följa en antinationel politik. Som lön begär han blott att få vara ett ringa biträde vid en tapper och olycklig nations afdagateagande. Betraktar man åter den preussiska konungens inre politik, så finner man en serie al angrepp emot folkets konstitutionella rättigheter. Det sista af dessa angrepp påminner nästan om kejsar Sigismunds anspråk att vara upphöjd öfver grammatikan, då konungen af Preussen och hans ministrar nu påstå sig vara upphöjda öfver laglig ordning och skick. Sådant är att på en gång göra anspråk på tyranni och anarki. Men det är ej värdt att längre diskutera denna fråga. Man har sökt tvist, och man har lyckats häruti; och vi befara högligen att de, som varit i stånd att väcka en sådan tvistefråga. dervid haft för afeigt att kasta svärdet i vågskålen och att sålunda på en gång för trampa de friöch rättigheter, hvilka de så länge sökt nedsätta.? ?