Aftonbladet – 4 juni 1863, sida 2

STOCKHOLM den 2 Juni Telegrafen bragte oss för några dagar sedan den underrättelsen att Österrike, efter långa betänkligheter, åter närmat sig vestmakterna i den polska frågan. Härmed lärer förhålla sig på det sättet, att de tre stormakterna hittills icke vetat hvar de hade hvarandra i denna sak, i det ingen af. dem trott sig uppriktigt kunna utsäga de vilkor, på hvilka man ansett Polens pacifikation möjlig; — men att man nu omsider skall ha kommit derhän att bryta tystnaden eller förbehållsamheten i detta fall och göra hvarandra ömsesidiga förtroenden. Inom österrikiska kejsarens rådkammare ha under de sednaste veckorna två olika meningar bekämpat hvarandra. Den ena anser Österrikes bästa program vara: sträng neutralitet, utveckling af de konstitutionella institutionerna och all hufvudsaklig omsorg egnad åt en lösning. af den tyska frågan. Den andra meningen finner detta program mycket godt under vanliga förhållanden, men mycket otillräckligt under sakernas närvarande kritiska ställning, och fordrar derföre att Österrike, om icke omedelbart och materielt, åtminstone moraliskt och öppet, skall förklara sig för det program, om hvilket vestmakterna bli ense. Den sistnämnda af dessa opinioner har nu omsider blifvit den som segrat uti österrikiska rikskonseljen. Österrike har naturligtvis, såsom det vid dylika fall alltid sker, förbehållit sig full frihet att handla i öfverensstämmelse med sina intressen och i enlighet med Tysklands känslor och verkliga behof. . Hvad angår Galizien, så vill Österrike qvarstå i orubbad besittning deraf. Men Österrike motsätter sig icke ett sjelfständiggörande af de delar utaf det gamla Polen, hvilka för närvarande befinna sig under ryska czarens spira. Man vet att det för närvarande i Paris och London är iråga icke blott. om det så kallade Kongress-Polen, utan äfven om Lithauen; Wolhynien och andra landsdelar;som fordom utgjort iftegrerande delar af konungariket Polen.