Aftonbladet – 4 juni 1863, sida 2

DEN RÄTTA. BERÄTTELSE AF MARIE SOPHIE SCHWARTZ: Ja; för mig gäller det att komma bort ifrån den plats der du vistas. Jag skall aldrig fördraga den tanken att på dig och mig fästas blickar, hvilka innebära ett tvifvel på mig, såsom hederlig qvinna. Blif du qvar; jag reser. Icke kan jag begära att du för min husliga frid skall försaka att vara tillsammans med den du älskar. Hvad betyder väl om hon, lik en ond ande, förgiftat mitt lif, stört min lycka och splittrat all enighet mellan mig och Allon. Du har aldrig haft någon tillgifvenhet för honom eller mig; ej under då om du helt och hållet förbiser huru mycket ondt din och hennes närfaro åstadkommer. Gurli, du vet ej hvad du talar, sade Stefan och fattade hennes hand. Jag vill icke heller tillräkna dig dina ord; lika litet som jag skall låta dem inverka på mitt handlingssätt. . Stefan släppte Gurlis hand och gick ut på terrassen. Han befann sig då helt oförmodadt ansigte mot ansigte med Allon, söm stått bakom de uppslagna glasdörrarne, för att lyssna på hvad Gurli och Stefan talade. De båda kusinerna betraktade hvarandra ett ögonblick. Det gamla barndomsagget 9) Se A. B. n:r 19, 21—23, 25-27, 29, 30, 32 (B.), 5Å, 36 37, 40, (B), 43, 46, 47, 48 (B) 52—55, 57—59, 61, 63, 64, 68, 70, 72, 74, 76, 77 (BI. 80-82, 81, 86—83,91, 96-98, 100, 103, 205, 28 109, 112, 113, 115, 117, 118, 120, 121 oci .