Aftonbladet – 30 maj 1863, sida 2

villorna göra fienden myckeii skada, men näppeligen förjaga honom ur landet. an bör också kunna antaga, att de makter, som genomdrefve ett vapenstillestånd. också skulle vara neg förutseende, för att vidtaga sådana mått och steg som kunde betrygga dess iakttagande. Då fördelarne af vapenstilleståndet sålunda kunde sägas väga någorlunda jemnt å ömse sidor, kan man sälta i fråga, huruvida icke andra och högre konsiderationer kunde förmå Europa att göra ett slut på denna förfärliga strid. Vårt århundrades civilisation borde kräfva upphörandet af sådana rysligheter, som nu passera i Polen. Est bref från polska Liffland, som vi offentliggöra på annat ställe i bladet, lemnar några upprörande detaljer i afseende på de medel, som ryska regeringen begagnar för att bli herre öfverpolska insurrektionen. Det finnes för öfrigt några omständigheter, som icke ens Ryssland kan förneka. Ett krig, som sedan fyra månader oupphörligt förnyas på nästan samma platser, måste slutligen leda till en fullständig ödeläggelse af Polen: dagligen nedbrännas byar, fälten nedtrampas och äåkrarne bli utan ans och skörd. När skördetiden kommer, finnes intet att skörda! Då kommer hungern, en hungersnöd, som hotar millioner af män, qvinnor och barn. I en hemlig rapport, som storfursten Constantin skall ha tillställt kejsaren, tillstår han alt ryska armån sedan krigets början förlorat 25,000 man. Insurgenterna, som icke ha kanoner, ofta intet annat vapen än lien, ha utan tvifvel förlorat lika mycket. Detta krig skulle då redan ha kostat 50,000 menniskolif och huru högt skall icke siffran kunna stiga, då den ömsesidiga förbittringen med hvarje dag tilltager. Dylika betraktelser skulle utan tvifvel kunna vara egnade att hos de statsmän, som. i någon mån bevarat hjerta och menskliga känslor, framkalla en önskan att detta slagtande mått upphöra, under det Europa förhandlar om Polens angelägenheter. Men frågan derom, huruvida Polens vänner i alla länder kunna med något mera eftertryck understödja hvilket vapenstilleståndsförslag som helst, det beror helt och hållet på hvilka garantier ett sådant förelag vill uppställa för, att icke Ryssland skulle med vanlig trolöshet begagna stilleståndet för att i grund qväfva och tillintetgöra alla insurrektionella rörelser och att icke det fredslystna engelska kabinettet, i stället för a:t bestraffa en sådan trolöshet, skulle ganska lugnt finna sig atti stillhet godkänna det nya fait accompli, som derigenom uppstått.