Aftonbladet – 30 maj 1863, sida 2

Äfven adeln har nu afslutat behandlingen af tullbetänkandet sedan ståndet i går afton med 46 röster mot 31 lörkastat utskottets förslag om afskaffande af utförs:1stullen å trävaror, och i dag med 51 röster mot 50 afslagit utskottets förslag till skrifvelse rörande revision af tulltaxan och i stället antagit presidenten Äkermans således nu af tre stånd bifallna skrifvelseförslag i protektionistiskt syfte. Detta sistnämnda beslut föregicks af en ganska auwimerad debatt, hvars märkligaste moment var ett yttrande at friherre Gripentedt, deri talaren antydningsvis redogjorde för de ömsesidiga eftergifter som torde ifråga komma vid afslutande af den mycket omtalade franska traktaten, de fördelar vi af densamma ha att påräkna för vår sjöfart och vår exporihandel, samt de reduktioner i våra införselullar, på hvilka Frankrike till ersättning gör anspråk. Finansministern framhöll dessa omständigheter föratt ådagalägga alt, såframt det skulle blifva möjligt att åstadkomma desna traktat, det vore af vigt aft ständerna icke-genom ett bifall till hr Äkermans förslag till underdånig skrifvelse om revision af tulltaxan, uttalade sig emot det system i tullagstiftning som måste fui:följas om traktaten skall kunna åvägabringas. Under åhörande af friherrens yttrande sväfvade man emellanåt i någon ovisshet huruvida några underhandlingar om den ifrågavarande traktaten för närvarande pågå eller ej; men, så framt vi icke orält uppfattade totalintrycket af anförandet, erfor man genom detsamma, att underhandlingarne i sjelfva verket ännu icke blifvit öppnade, utan att regeringen velat afvakta ständernas beslut i afseende å tulltaxan, helst underhandlingarne, hvilka torde komma att sammanknytas med fråan om den litterära eganderätten och anra ärenden, antagas skola draga så långt på tiden, att de ej hunnit afslatas under denna riksdag äfven om de blifvit för några månader sedan började. Vi behöfva icke uttrycka huru djupt vi beklaga den utgång frågan erhöll och huru mycket vi ogilla den oförsvarliga liknöjd heten hos de anhängare af den friare handelslagstiftningen, som i dag ånyo, ehuru varnade genom voteringen om spanmålstullarne, lemnade segren i protektionisternas bänder. Märkligt var, att man und r debatten antog, att om två ständ stannade mot två, skulle frågan afgöras i förstärkt bevillningsutskott. I sådant fall skulle dock saken ha betroktats såsom bevillningsfråga, men om hon det vcre måste äfven ett enda stånds skiljaktiga mening föranleda votering i förstärkt utskott. Vi bekänna oss ha svårt att fatta att resultatet kunnat blifva något annat, om två ständ stannat mot två, än att antingen hela frågan förfaliit eller ock att endast det blifvit beslut hva:om alla varit ense, nemligen önskan om nedsättning at en komite; men kunde ärendet i ett fall betraktas såsom bevillningsfråga, måste det äfven vara det i hvilket annat fall som helst.