Aftonbladet – 23 maj 1863, sida 3

tröojudens slut undia försträickning Ian rnäsban ken; blef föremål för diskussion. Återretriss i punkten yrksdes af hrr Murn, Cygnus, Sundvallsson. Wistelius och Dahlström. För bifall talade hrr Lindström, Lallerstedt. Gahn och Wallenbätg. Pankten bifölls genom votering med 18 ja mot 14 nej. . . 15:de punkter, som på vissa wvilkot til!älyrker förhi jning i innehafvande försträckning år filial bönketna i Borås, Carlsham, Hernösand, Nyköping, Wisby och Örebro län, återremitterades på framställning af hr Dablström. undetsisåd af hr Björck i den syftning att samma fördel äfven måtte komma filialbankerna i Norrbotten, Oscarskarin och Piteå till godo. 17:de punkten mum. 3 och 4 återremitterades. A:sta punkten mom. 1 föranledde någon disktssion och derpå följande votering. Bestämmelsen. att utlåningen från fastighetsfonden först skulle med utsängen af år 1864 komma att upphöra samt att Ineansökningår skille monngas ända till och med detta års slut ansågs af hr a!lenberg endast tjeca till att eludera ett rikets ständers beslut om denna fonds indragning. Hr Lindström erkätde att anmärkningen kunde vara befogad, men upplyste att städganider tillkommit för att ställa bondeståndets ledamöter inbm ovtskottet tillfreds. Trodde en återremiss till ingentihg tjena. Pegärd votering utföll med B ja mot 7 nej, hvarigenom bohkten var bifalen. . Angående 2:de pinkteh, som bestämmer räntan å allmänna diskohten till5 procent, voro meningarne likaledes mycket delade. Hre Gahn Ekman och Wallenberg ville icke hafva fix ränta idp att iäntebestömmelsen skulle liksom vid ut låning från handelsoch häringediskonten öfver lemnas åt hrr tullmäktige. Hrr Lindstiöm ch Renström voro visserligen för fix ränta från denna fond, men ville hafva denna bestämd till den högsta möjliga eller 6 procent. Wtskoöttets för slag försvarades af hrr Vallerstedt, Björck, Berer, Rydin och Ekelund, som bland annat uppyste att förslaget utjätt från revisorerna. Genom vötering bifölis ttskottets förslag med 18 röster mot. 8 friga i d tta plenum färedtagna Ö pönkter af betänkandet biföllos oförändrade utan diskussiöt. Ståndet åtskildes kl. 1 e. ri. Bondsständet afslutade i detta plenum behandlingen aftullbe tänkandet och godkände -ervid efter votering med 36 röster mot 15 utskuttets förlag om tulltri utförsel af nedanstående artiklar. nemligeti: Uen, jern, gjutet tackoch barlastce., koppar, rå och garad åc, lumpor. malm c , samt af trä varor: virke, oarbetadlt .., furnoch grantimmer. otillhugget c., läkter, bögghå eller täljda Te,, samt årtrön eller önmen till åror. iustaf Joh nsson, Rudberg, Hörnfeldt, Öbom, Anders Gudmunsson Jöns Persson och Medin, instämde alla i presidenten Axermans reservation och yrkade utförseltull å ofvan uppräknade artiklar. dels af ömhet för våra skogar, äfvensom under förmenande att utförsel a vor och ben skulle komma att skada papperstabrikationen och jordbruket Medin erkände till och med att ut förseltull ör ett ingrepp ieganderätten; men icke dessmindre ansåg han sig på ofvan anförde skäl böra tillstyrka dylik tull Jonas Andersson. Hedström. Olof Nilsson, Gross, Paul Andersson. Tjernlund, Svensån, Olor Nilsson, Henrlin, Ola Jönsson, Johannis Nilsson, Henrik Hansson. Ola Larson och C Ivarsson, talade för bifall till utskottets förslag, under uttryckande af den åsigten att då man förut klagat öfver imporiens storlek i förhållanae till exporten, borde man ej motverka den sed nare genom utförsehullar. Dessutom bör icke staten sättas till förmyndare ötver den enskildes egendom. Att helier icke något gagneligt skulle vinnas med ett cylkt förmynderskap voro ialarbe öfvertygade om; ty friheten är den bästa regulatorn. N Den i sista punkten af betänkandet föreslagna skrifvelse till K. M:t om utarbetande till nästa riksmöte af et nytt. förenkladt och på mera kon seqvent liberala grunder än hiuills hyvilande förslag till tulliaxa, afsiogs på Frkande afC. Ivarsson, Aug. Andersson och Jöus Persson samt antogs i stället, utan votering, att skrilveleförsiaget bör vara i den syftning presidenten Åkerman 1 sin reservation framställt, eler med skyddstull systemet till grundsats. DAGENS PLENA. Ridderskapet ooh adeln. Utom bordläggning af åtskilliga betänkanden har häri endast förekommit borgareoch bondeståndens inbjudningar att adeln måtte biträda deras beslut angående norra stambanans fortsättande från Upsala i riktning mot Sala. Hr Skogman anmärkte att de som förut fått sin vilja fram, att banan skulle gå öster om Sigtunafjärden, ändock icke äro nöjda. Man hade sagt att genom biträdande afinbjudningen skulle jernvägsstriderva vid nästa riksdag und vikas, men talaren, ehuru visst ingen vän af dessa strider, föredroge dem iikväl tramför att taga på hand för en riktning, hvars förträfllighet är långtifrån afgjord. Anhöll om afslag på inbjudningen. Hr v. Knorring skulle visst icke önska upprifva ständets beslut. om det ej härpå funnes flera prejudikater. Hade aldrig trott att adeln genom någon ändring skulle förlora sitt anseende, såsom i går en talare hade förespeglat, och ville ingalunda påyrka någon votering, men skulle, ifall en sådan begärdes. rösta för samma mening som förra gången, och önskade att inbjudningen måtte bifallas. Frih. af Ugglas kunde icke undvika att blifva förvånad öfver att man uppmanades antaga just hvad man förkastat. Den pluralitet, som afgjort resultatet, hade nu bortrest, och det vore ej billigt att omedelbart derefter vilja upprifva dess beslut. I afseende på sjelfva saken hade förut anmärkts att det icke vore nu frågan om en ullständig bana, Otan om något, som icke ut gjorde ett atslmadt helt. Då nketsständer dessutom redan betydligt öfverskridit K. M:ts pro position i ämnet, vore det skäl att se tiden an, och anhöll derföre tularen att adeln måtte vidblifva sit förra beslut. Frih. J. W. Stjernstedt bestred att det parti som segrat, fått sina önskningar uppfylida. För sin del kunde han ej se så kort som de 6 milen till Upsala; när en bana till gagn för hela Norr land kommit till stånd, då vore hans önskan illfredsställd. Frågan är ju dessutom änru icke fgjord, utan måste, i händelse inbjudningen afoges, afgöras i förstärkt statsutskott. Talaren fruktåde allsicke för att ju den mening, han förtfäktade. skulle der blifva segrande, men älven till undvikande af agitationer å ömse sidor för vinnande af dess afsigter, hvilka agitationer behöfdes för vida vigtigare ändamål, med ett ord för att ej förrycka? hela riksdagens verksamret. ville han förorda inbjudningen. Hr E. W. Nordenfelt framböll att en man med någorlunda fast karakter icke brukar för någon vinst frånträda det beslut han fattat; ännu mindre akming vinnes på sådant sätt af en församling. som utgör en persona moralist. Man skulle till och med kunna sätta i fråga om icke inbjudningar af art som förevarande borde anses stridande mot grundlagen. Man hade visserligen anmärkt att, när adeln fauade sitt beslut, skedde det med en obetydlig majoritet, men ett faktum är att för de flesta var det resultat, hvartill borgareoch bondeständen kommit, redan då bekant, så att man noga hade besinnat sig och sammanjemkat de olika åsigterna. Hvad sjelfva saken beträffade, bfverensstämde han fullkomligt med frih. af Ugglas deruti att man icke bör företaga något i denna väg som ej kan rendera något, och den million, som här vore i fråga, alsögs ju endast till förberedande arbeten utan att Jemna någon behållning. Yrkade afFN ———— en