Aftonbladet – 21 maj 1863, sida 2

STOCKHOLM den 21 Maj. Under det man i förgrunden af den blodiga skådebana, som nu i östra Europa har sin plats, med rysning och beundran skönjer å ena sidan de vildaste missbruk at styrkans rätt, å den andra de vackraste bedrifter, som mod och fosterlandskärlek kunna inspirera, framskymtar i bakgrunden någonting, som synes förebåda en revolution, en befrielse af en ännu mera omfattande natur. Inom det stora ryska riket jäser nemligen en allmän oro, ett doft missnöje, hvilka, såsom hafvande till föremål frågor af mera social än egentligt politisk natur, äro synnerligt egnade att slå an på n.assorna och bland dessa vinna utbredning. Detär denna mäktiga åtrå efter Sjord och frihet, som är så djupt inrotad sedan århundraden hos den ryska allmogen, och hvilken ock derföre länge af talangfulla flyktingar begagnats såsom ett fältskri emot czarväldet. en det är numera icke endast från den af Herzen i London med stor skicklighet redigerade Klockan, som man förnimmer dessa maningar. I sjelfva bjertat af Ryssland, i dess gamla hufvudstad likasom i dess nya, ha komitter bildats, hvilka i till folket utfärdade proklamationer kraftigt uppmana till brytandet af icke blott de bojor som trycka den ryska nationen, utan ock de ännu hårdare, hvarunder den polska så länge suckat. Vi meddela här en korrespondens från Petersburg till Posens tidning n:o 107, som ger en ytterligare bekräftelse åt de uppgiffer, Som härom redan förut kommit oss tillhanda: Petersburg den 1 Maj. Ryska revolu tionskomitån, som antagit namnet: Zemlia i Wolia (Jord och Frihet), har utgifvit en proklamation till folket, hvaruti den till en början förklarar, att polska resningen, framkallad genom ryska regeringens despotism och förfärliga grymheter, har gjort armöns ställning ohållbar, i det den ej lemnar henne annat val än alt antingen förena sig med polackarne eller ock fortfara med sin bö delsroll och betäcka ryska namnet med en evig vanära, såsom ett redskap för czarernas despotism. Polen kommer aldrig att blifva ryskt, ty idn om dess oberoende skall förtvara inom nationen så länge som en enda af dess söner är vid lif; och de som nu gripit till vapen skola ej nedlägga dem förr än de vunnit detta mål. Det är dem vida lättare att återvinna sin frihet än ryssarne inbilla sig, emedan Polens söner äro alla lifvade af denna patriotism, som redan verkat under af tapperhet och hjeltemod, som man ej kan annat än akta och beundra; emedan vidare de på sina fanor skrifvit Sför vår frihet och för eder äfven; och emedan de till och med handla till förmån för dem bland ryssarne hvilka älska friheten och söka vinna den för sitt folk; och slutligen emedan de ha för sig hela Euro pas sympatier. Och för den här gången är det omöjligt att dessa sympatier skola stadna vid tomma ord likasom 1831. England, Frankrike, Italien, Schweiz, Sverge, sjelfva Österrike uttala sig för Potens återställande och skola ej rygga tillbaka för nödvändigheten att biträda Polen med väpnad hand. ?Men? — fortfar komiten — detta är ännu icke allt. Det värsta är att Ryssland befinner sig nära utbrottet af ett krig. Frankrike, England och Österrike stå färdiga att påyrka Polens återställande. Om Ryssland tvingades göra detta i följd af ett krig, så skulle både ryska regeringen och ryska folket ha förlorat förtjensten af att ha pånyttfödt Polen, och i stället för att ha polackarne till vänner och bundsförvandter skulle vi i dem ej få annat än närbelägna fiender. Polackarne, som då för sin frihet hade att tacka vestmakterna, skulle aldrig förgäta, att ryska folket varit i tillfälle att bistå dem, men icke förstått eller icke velat det, utan tvärtom framhärdat i det afskyvärda utrotningsverket. Så länge som dessa massakrer fortfara skall ock detta nedriga krig räcka och såsom en följd deraf gärder, rekryteringar och så många andra bördor för det ryska folket, och allt detta just på en tid då vi mest äro i behof att sarola våra krafter för att ordna våra inre angelägenheter. Ryska folk! För att undvika alla dessa olyckor måste vi kraftfullt och enhälligt för regeringen uttrycka, att vi vilja se ett slut på dessa blodbad i Polen. Vi måste högt uttala, att vi alla önska polska rikets omedelbara återställande med frivillig förening af alla dess vestliga provinser, så framt dessa provinsers invånare derom yttra sin önskan medelst fri omröstning men icke endast genom adeln. Ryssland skall icke förlora något af sin storhet och sin makt, om Polen, som det endast med våld kan qvarhålla, löser sig derifrån. Vi förklara att vi icke vilja ha något europeiskt krig, att vi ej vilja bistå regeringen i dess bemödanden att qväfva polska uppresningen. BSedan vi löst denna fråga efter vårt hjerta och vårt samvete, kunna vi förena oss i en nationalförsamling för hela ryska riket, för att der afhandla vårt hufvudsakliga program: Jord och frihet! Denna proklamation är daterad Moskwa den 4 (16) April 1863. Öfver denna proklamation yttrar Posens tidning följande: Innehållet af denna skrift visar ett märkligt framsteg i ider ochi den riktica uppfattningen af Polens och Ryss: lands sak hos de ryssar, hvilka lifvade af kärlek till sitt folk och till sin frihet, framgå emot denna frihet, ehuru det ej sällan hän-j der dem att inslå en oriktig väg. Del ha redan kommit till den insigt deraf, att den sanna friheten är oförenlig med en annans förtryckande, och det är i antagandet af denna princip som vi finna deras verkiga framåtskridande. Men den utväg, som anhängarne till programmet jord och friret! här föreslå till lösning af frågan röanda da inkrältada ländarna namlbligan da