Aftonbladet – 21 maj 1863, sida 2

DEN RÄTTA.) BERÄTTELSE AP MARIE SOPHIE SCHWARTZ: Utan att stanna för att hemta andan, fortsatte hon att springa till dess hon stod vid den låga kyrkogårdsmuren. Der stannade hon, tryckte båda händerna emot bröstet, liksom för att stilla hjertats slag, och trädde så in ibland grafvarne. Framkommen till modrens, slog Gurli armarne om marmorkorset, tryckte ansigtet deremot, under det att heta tårar runno utför kinderna. En lång, lång stund förblef hon orörlig. Slutligen halkade öfver de darrande läpparne osammanhängande ord. Hon mumlade: ?Moder, moder, gif mig din undergifvenhet; lär mig huru jag bör vara; upplys mig med din ande, så att ej mitt hjerta dör under denna kamp och min själ icke må blifva bitter och mitt sinne förhärdadt! Säg mig, af hvem skall jeg lära mig tålamod, fördregsamhet, öfverseende, mildhet?4 Af Christus!? yttrade en röst helt nära henne. Gurlis snyftningar upphörde; men utan att hon förändrade ställning eller blickade upp till den som uttalat denna allvarliga hänvisning, hvilken på ett underbart sätt genljöd i hennes inre. Fly till Gud, i stället för till en graf4, återtog rösten, Soch du skall finna all den sinnesstyrka du nu förgäfves söker vid foten af detta kors. Det finnes blott en källa, hvarifrån menniskan kan hemta verkligt mod, och denna källa är — religionens; blott en 8) Se A. B. n:r 19, 21—23, 25-—27, 29, 30, 32 (B.), 54, 36 37, 40, (B), 43, 46, 47, 48 (B) 52—55, 57—59, 61, 63, 64, 68, 70, 72, 74, 76, 77 (B), 80 82, 84, 86—88,91, 96 —98, 100, 103, I 105, 108, 109, 112 och 113.