Aftonbladet – 21 maj 1863, sida 2

ha tagit helkilogrammet. Systemet må tagas helt som det är; man må antaga icke blott begreppet, utan äfven namnet kilogram jemte alla dess underafdelningar. Baron Wrede understödde på det högsta hr Christies förslag. Skall man taga steget, skall man taga det fullt ut. Härom förenade sig äfven hr Malm och pro: fessor Berlin. Den sednare talaren yttrade dock den farhågan, att de nya franska benämningarne aldrig skola blifva adopterade i Sverge. I sjelva Frankrike säger icke folket kilogram, utan endast kilo, och talaren trodde att den svenska allmogen aldrig skulle lära sig så konstiga namn. Hr v. Koch delade hrr Christies och Wredes åsigter, fruktade ej för de föreslagna benämningarne och trodde att undervisningen i våra skolor är så väl ordnad, att de, som deraf blifvit delaktiga, ej skola ha svårt för att lära sig de nya namnen. Öfverstelöjtnant Ankjer trodde, att då de stora fördelarne af förändringen voro så ögonskenliga, det nya systemet lätt skulle inläras. Hade deremot aldrig kunnat förstå huru man i Sverge kunnat komma ut med så många vigter som man hitintills haft stie kunde ej dela det bekymmer man uttalat för att folket ej skulle kunna fatta det nya systemet. Arbetskarlen har så litet att göra med vigten, särdeles med den större, han köper oftast för dagens behof, för så eller så mänga skilling. Statsrådet Fåhraeus sade sig ej kunna finna det betänkligt att antaga den franska vigten både till sak och namn. En nomenklatur, hemtad från döda språken, är hos oss icke något så ovanligt. Vi ha ju t. ex. orden kubik och decimal. Allmogen skulle nog kunna lära sig de föreslagna benämningarne; ty, skulle det väl! vara svårare att säga kilogrammer än telegrammer? Enligt talarens tanke vore det således ej hinderiigt att de franska både systemet och nomenklaturen antoges, hvarföre han anslöt sig till dem, som förordat detta. — Häri instämde professor Bentzen Buchwald och hr Wy Bromander. Sn Vid af ordföranden nu framställd fråga, huruvida votering skulle anställas öfver dr Lamms förslag, afstod denne från detta och förklarade sig för det franska systemet. Sedan härefter det franska vigtsystemet med dess benämningar blifvit af sektionen antaget, öfvergick man till frågan om enstämmighet i mått. Lektor Christie föreslog här åter det franska systemet, grundadt på metern och litern. Justitiekansleren v. Koch var väsendtligen af samma tanke, och hr Malm trodde att frågan ej skall möta något motstånd, då metern redan är ett. verldsmått. Ofverstelöjtnant Kjerulf uppläste nu en skrifvelse från den gamle vetenskapsmannen professor Hansteen, hufvudsakligen af det innehåll, att det norska vigtoch måttsystemet är lika vetenskapligt som det franska, hvilket hr professorn önskade få såsom sitt votum framstäldt. tr Kjerulf hade ansett sig böra uppläsa denna skrifvelse, enär den utgått från en framstående vetenskapsman, hvilken en gång utarbetat nu gällande norska system, men slöt sig för egen del till dem, som förordade det franska. Lektor Christie yttrade med anledning häraf, att det norska systemet visserligen vore lika vetenskapligt som det franska, men att man antoge det sednare derföre att det är ett verldsmått, hvilket det norska aldrig kan blifva. Hr v. Koch framhöll, att om man antager systemet, bör man göra det i alla dess konseqvenser. Vitsordade för öfrigt vårt folks förmåga att kunna sätta sig in i äfven främmande förhållanden. Baron Wrede visade nödvändigheten af att, vid uppgörandet af ett system, så långt som möjligt i sina bestämningar. an har en rik erfarenhet af hvart man kan komma, då man ej noga bestämmer sina begrepp. Ett talande exempel härpå vore i Sverge tunnans historia, hvaröfver talaren lemnade en intressant historik. Tunnan hade än beräknats till packadt, än till löst mål, än med än utan råge; intill 1660 hade vi 54 kannor på tunnan, men då förklarade en kongl. förordning, att den befunnits innehålla 56 kannor. En tid följdes i en viss landsort en beräkning, hvarigenom tunnan kom att innehålla 84 kannor o. s. v. Det sistnämnda missförhållandet hade berott derpå, att en viss benämning ej varit riktigt bestämd, och man kunde deraf se huru vigtigt det vore att närmare bestämma. Vid frågan om ytmåttet, som nu förekom, föreslog justitiekansleren v. Koch, att den franska hektaren måtte antagas, hvilket gillades, hvarefter hr v. Koch önskade att sektionen måtte afgifva en resolution, hvaruti yrkades, 1:0o att det franska systemet måtte införas i medicinalvigten och 2:o att en kolumn mätte i tulltariffen upptaga franskt mynt, mått och vigt. Detta bifölls jemte en 3:dje punkt af expeditionschefen Kjerulf, att det franska mynt-, måttoch vigtsystemet måtte i alla skolor med görligaste första införas. Härefter upptogs till diskussion ett under gårdagens plenarmöte af konsul Hage till sektionen framställt förslag, att 1) de tre rikenas bankadministrationer måtte blifva i tillfälle att träffa öfverenskommelser om banksedlarnes emottagande ömsesidigt i de särskilda ländernas allmänna kassor efter bestämda utvexlingsreglor samt 2) om erforderlig åtgärd att likaledes silfvermyntet i statens kassor ömsesidigt mottages. Mot detta förslag uppträdde hufvudsakligen hrr v. Koch, Wallenberg och baron Wrede, hvaremot för detsamma yttrade sig hrr Ploug, Berlin, Borg och Hasselroth äfvensom hr Torntrhjelm, hvilken sade sig veta att frågan redan förevarit hos Sverges och Danmarks ministrar, som derom en gång varit nästan ense, men sedan uppskjutit saken. Hr Elage sökte äfven sjelf försvara sitt förslag, men detta ogillades dock af sektionen. Då dess förhandlingar härmed voro afslutade, tackade ordföranden de närvarande deltagarne, hvarefter baron Wrede, på dessas vägnar hembar en tacksägelse åt ordföranden. Derpå åtskildes sektionen. Andra sektionen. Afdelningens förhandlingar började åter i dag k. 9 f. m. Kanslirådet Ploug väckte ett förslag om att de redan förut omnämnda, föreslagna skandinaviska frimärkena äfven skulle kunna begagnas för den utländska korrespondensen. Hrr Ameen och Winroth ansågo detta vara önskvärdt, hvilken åsigt äfven tycktes delas af de närvarande medlemmarne af sektionen. Härmed afslutades diskussionen om postväsendet, och sektionen öfvergick till telegrafväanden framställde till diskussionsämne : Huruvida det är möjligt att ett gemensamt telegrafporto införes för de tre skandinaviska riena. Telegrafsekreteraren Uddenberg upplyste rörande skilnaden i de tre rikenas nuvarande interna porton, att inom Sverge är portot 1 rår 50 öre för tjugo ord och 50 öres förhöjning för hvarje tillkommande tiotal af ord. I Norge 1 LÅR mt fr AE ARA Amnh otiganda mad anm ten dia