Aftonbladet – 21 maj 1863, sida 2

4Skulle bedja om jag kunde få tala vid hennes nåd, sade Lisa. Ar det något enskildt du vill mig, kära Lisa?4 frågade Gurli vänligt, såg på den gamla med rörelse och tänkte dervid att Lisa numera var den enda tillgifna varelse Gurli egde i sin närhet, Jo, det är allt så, svarade Lisa och kastade en misstänksam blick på kammarjungfruns gråbleka, slutna ansigte. Gurli vinkade ät Lotta att aflägsna sig. Sedan dörren blifvit stängd yttrade Lisa i låg ton: Jag kan ej lida den der Lottas utseende, jag har en riktig motvilja för henne. Kära Lisa, hon är ju så tyst och oförarglig som möjligt, sade Gurli. Nå, hvad var det gumman ville säga, tillade hon, och klappade den gamla på axeln. Jo, det var så att jag ville fråga om det är med hennes nåds vett och vilja som fiskar Mattes blifvit körd från stugan1 parken, och fått tillsägelse att hufvudstupa bezitva sig Bf med ungar och alltsammans. Om så är, har hennes nåd allt gjort det illa som ej lät honom flytta när fru Örner ville taga honom till sig för att sköta hennes fiske. Mattes har hela gårdagen sökt att få tala vid hennes nåd; men det var rakt omöjligt. nspektoren och folket har kört bort honom och hotat att han skulle få stryk om han olef synlig vid herrgården. Jag fick i går ton sigte på Mattes pojke, som smög omring här för att försöka få träffa hennes råd, och då berättade han mig alltsammans. Jag skickad2 hem pojken med det beskedet tt far hans skulle förblifva stilla i kojan ill dess han fick höra huru hennes nåd belutat. Lisa sade allt detta i ett andedrag och ned all den fart gamla qvinnor gifva åt! ina ord då de äro förtrtade. Gurli lät enne tala ut silt hjertas mening utan att fbryta henne; men på ryckningen i Guvrlis gonbryn och rörelsen af hennes hufvud