Aftonbladet – 12 maj 1863, sida 2

skulle uppnå trappan, då salsdörren öppnades och Allon kom emot henne. Ah, der her jag ju min älskadeX, utropade han, antagande en obesvärad ton, tjag skulle just gå upp till dig föratt omtala det jag fört främmande med mig hem.4 Gurli erfor en sådan genomgående harm att hon tyckte sig nära att qväfvas. Men hon hade hellre dödt än i detta ögonblick låtit Allon märka huru mycket hon led, huru kränkt hon kände sig vid tanken att han icke ellenast hade bedragit henne, då han sagt sig ha skrifvit återbud till Teverinos, utan hvad än mera var, att han vetat dagen och timman för deras ankomst och ridit dem till mötes. Hennes stolthet gjorde också att hon med styrkan 8f sin vilja tillbakahöll hvarje ord af klander och ogillande. Med fullkomligt lugn ton yttrade hon derföre efter några minuters tystnad. Jag hörde från terrassen att du hade främmande och ansåg mig göra bäst uti att vid denna sena timma bespara dem att behöfva helsa på värdinnan. De önska säkert ej något högre än att få gå till hvila. Dunklet i förstugan hindrade Allon att urskilja uttrycket i Gurlis ansigte; men det kalla tonfallet sade honom att det omöjligen kunde vara gladt och leende. Du vill således icke helsa de främmande välkomna?4 frågade han. SÖnskar du det? Och om så vore, skulle du vppfylla min önskan? Gurli svarade icke, men gick med lätta steg fram till salsdörren. I nästa minut hade hon inträdt. Med denna på en gång vårdslösa och ändå stolta hållning som utmärkte Gurlis sätt, sick hon frem till madame Teverino som skyndade henne till mötes. God afton madame, sade Gurli, jag hoppas ni mår väl och icke är allt för trött efter resan. Madame Teverino observerade ganska väll: