Aftonbladet – 11 maj 1863, sida 3

ej velat gå in på att upplåta litet jord till densamma. q C. A. Larsson yrkade bifall till landshöfdingen friherre af Ugglas reservation, hvilken hemstäl-. I ler att rikets ständer måtte besluta östra atormi banans riktning icke allenast från Katrineholth till Norrköping, utan jemväl från sistnämnde stad öfver Linköping vester om sjön Sommen till trakten af Nässjö, hvaremot, i fråga om anslaget under denna statsregleringsperiod, reservationen öfverensstälnmer med utskottets förslag, 4 millioner 30 tusen riksdaler: ; Jonus Andersson ytttade sig i samma riktniäg; l och ansåg att sträckningen Katrineholm NorI köping skulle komma att blifvz ttäh ändamål, så framt den ej sedermera fortsättes i den äf friherre af Ugglas föreslagna riktning. I dessa åsigter förenade sig jemväl Lönnberg, Per Nilsson i Esp5, Erik Ersson, hvilken till xpropriar tionens under:ättande ansåg att man borde ju förr dess hellre bestämma riktningen, Håkan Nilsson, August Andersson, Paul Andersson, Medin, Nyqvist och Uhr. Rosenberg sade s:g äfven vilja biträda denna åsigt, emedan om det stannade vid linien KaI trineholm—Norrköping, blefve denha blott en bibana, och till en sådan ville tal. ej medgifva anslag utan endast låneunderstöd. För bifall till utskottets förslag oförändradt uppträdde Mengel, som ej kunde inse hvad det skulle tjena tillatt nu yttra sig om rikttingen mellan Norrköping— Linköping etc., då det samma tills vidate i alla fall blott skulle blifva en jernväg på papperet; äfvensom Bjerkander, Johannis Nilsson och vice talmannen. För afslag till allt anslag åt denna bana yttrade sig, förutom Heurlin, Henrik Hansson från Westerbottens län, som i hög grad beklagade landets ytterst dåliga finanser och sade sig vilja yrka afslag å alla vidare anslag till jernvägar, intill dess sådant kunde ske utan skuldsättning; då man i årtusenden förut kunnat reda sig utan jernvägar ginge det jemväl nu för sig. Vidare Nils Pettersson från Kalmar län, Sven Gustaf Johansson och Lekberg, samt Smedberg, hvilken sistnämnde blott ansåg den ifrågavarande bandelen såsom en bibana, och ville på sådan grund till densamma förorda ett lån till två tredjedelar af det föreslagna beloppet. Heurlin, som ännu en gång erhöll ordet, yttrade, till mycken munterhet för ståndet att jernvägsfebern vore värre än koleran; ty mot den sednare har man lyckats finna botemedel; men icke mot den förra. Trodde att utländningen blott anser Sverge som en apa, hvilken apar efter allt utländskt. Tal. slutade med det uttrycket att vi medelst den utländska skuldsättningen bringar. våra efterkommande att utropa ett trefaldt ve! och att jernvägarne slutligen blifva landets ruin. Jöns Persson ville ej yrka ett definitivt afslag, då han insåg att anslaget i alla händelser skulle bifallas; men han ville emellertid hafva antecknad sin protest mot jernvägsraseriet och den utländska skuldsättningen, som han trodde skall komma att bringa olycka öfser landet. Vid verkställd votering mellan rent afslag till anslaget och friherre af Ugglas reservation segrade den sednare, med 50 röster mot 45, och sedermera jemväl vid hufvudvoteringen med 49 röster mot 42. Lekberg bad 1å antecknadt, att han icke deltagi i hufvudvoteringen, då hans åsigt blifvit unertryckt r:dan vid voteringen om kontrapropositionen. Henrik Hansson reserverade sig mot beslutet. Härefter vfvergick man till behandlingen af: Nerra Stambanan. Om riktningen af densamma anfördes under en flera timmars debatt, alla förut genom tidningar och broschyrer bekanta skäl för såväl öster som vester om Sigtunafjärden, hvaremot ingen yttrade sig för bitall till utskottets medelförslag, sträckningen öfver Kålhammar och Gran. Statsutskottets egna ledamöter uppgåfvo också att detta förslag blott varit ämnadt att lugna sinnena. För bifall till östra linien talade: Erik Ersson, Henrik Hansson, Östman, Olof Nilsson, Per Eriksson, Paul Andersson, Tjernlund, Hörnfeldt, Matts Persson, Sundgien, Hedström, OC. A. Larsson, Medin, Hallström, Lundahl, Bolin, Bjerkander, Sven Nilsson och Olof Persson. De som voro för vestra linien fordrade blott återremiss, för att få saken bättre utredd, och voro: Mengel, vice talmannen, Johan Bergström, Jon Andersson, Falk, Nyqvist, Gross, Malmin, Liss Lars Olsson, Sköldberg, Nettelbladt och Dahlgren från Elfsborgs län. Flera af dessa talare yttrade att de som nu talat för linien Upsala—Sala, under beprisande af den bördiga jorden mellan dessa städer, troligen vid en kommande riksdag skola komma att finna denna samma mark så steril att den bör undvikas och banan i stället fortsättas direkt på Gefle från Upsala, enär just denna tanke ligger i bakgrunden. Voteringen utföll med 58 röster för östra linjen, mot 37 som voro för återremiss. Jan Andersson reserverade sig mot beslutet och i denna reservation instämde ett stort antal ledamöter. Plenum afbröts härefter kl. ?; till 10 på aftonen. Pet DAGENS PLENA. Riddorskapet och adota. Statsutskottets betänkande n:r 87 företogs till behandling, hvarvid man började med punkten 11, angående norra stambanans riktning, men som ännu kl. 3 en mängd nya talare hade anmält sig. hann punkten icke afslutas. Vi anse det temligen öfverflödigt att här upprepa de skäl, hvilka å olika sidor framställdes, helst de förut blifvit både i tidningar och bror schyrer alltför vidlyftigt utvecklade, utan åtnöja oss med att referera talarnes namn och den riktning, för hvilken de uppträdde. För K. M:ts af riksgäldsafdelningen antagna förslag talade frih. Schultzenheim och grefve Cronstedt. Hr Adelsköld, till hvars mening åtskilliga af kämparne för den vestra linien öfvergingo, framställde det försdag att till en jernväg från Stockholm förbi Thureberg (nära Edsviken) till Upsala skuile anslås en summa af 5,t50,000 rdr samt till påbörjande af en annan stambana, som skulle i vestlig riktning ifrån ofvannämnde ställe framgå öfver Stäket, 1,178,000 rdr. Häri förenade sig hr Bildt, som likväl för frågans närmare utredning yrkade återremiss, hrr Montgomery-Cederhjelm och S. v. Troil, friherrarne R. Cederström, af Ugglas och MW. F. Tersmeden. För den östliga riktningen i enlighet med landshöfding Bennichs från jernvägskomitens utlåtande afvikande reservation purade sig hr Skogman samt för Upsala — Salaanan grefve Taube, hr v. Knorring, frih. J. W. Stjernstedt och hr L. M. Nordenfeldt. För återremiss talade äfven grefve E. A. v. Rosen. Frih. A. C. Raab, som insåg att hans åsigter j e) icke skulle vinna någon framgång, gjorde intet e; särskildt yrkande. Vid början af plenum inträffade att en häradshöfding Rosenqvist, som för en adlig ätt ut-! fått fullmakt, hvarä ättens nummer blifvit orikI TF tigt uppgifven, af frih. Stjernstedt och hr Reu: T: tersvärd vägrades inträde, emedan sådan full-r makt enligt riddarhusordningens föreskrift vore fi ogiltig. Hr Lind af Hageby, grefve Sparre, hr 1 v. Knorring och frih. Schultzenheim ansågo att, då siffran synbarligen vore felskrifven, borde det icke förvägras hr Rosenqvist att i dagens förhandlingar deltaga, och man hörde äfven den insinuationen framkastas, att något parti synbarligen i honom fruktade en motståndare. Fråan blef emellertid, enligt anhållan af frih. Stjernstedt, på bordet hvilande. fi Ståndet åtskildes kl. 3 och sammanträder åter I afton. sa Prestesiändot, s Dagen Hlanmin har un: rtto Af mun 18