Aftonbladet – 11 maj 1863, sida 3

samt biföll till K. Maj:t af riksgäldsafdelningen golkända förslag, nemligen att ständerna må till påbörjande f östra stumbaunin itrån Katrineholm öfver Norrköping och Linköpi j Sommen till trakten af N sträckan mellan Katrineholm och Norrköping erfoderliga belopp med 4,135,000 rdr. Häri instämde grefve Taube, hr af Burtn, grefve F. Uronstedt, frih. R. Cederstöm samt hrr Bildt, 5. v. Troil och Tornerhjelm. För arfdlag på hela banan talade deremot grefvarne M. Hamilton och Anckarsvärd samt frih. A. C. Raab. Södra bahan vore redan förut en present åt Östergötland och man borde vänta åtminstone till dess norra och nordsestra banorna blifva färdiga. Dennu föreslagna jernvägens karakter af stambana vore dessutom högst tvifvelaktig; den vore snarare en lokalbana. Norrköping har för öfrigt den bästa och billigaste sjökomimunikatioh med Block: holm under största delen af året och under den öfriga tiden vore trafiken ej stor. — För bifall till punkten oförändrad yttrade sig ingen enda talare. — Vid anställd votering mellan frih. af Ugglas reservation cch rent afslag antogs den förra med 164 ja mot 53 nej. Vidare medhanns icke, och åtskildes ståndet kl. 2,11. Prestoständet. Fortsattes föredragningen af statsutskottets utlåtande n:r 87, rörande fortsättning af statens jernvägsbyggnader. I tredje punkten föreslår utskottet att rikets ständer måtte anhålla, det K. M. ville söka träfia sådan öfverenskommelse ,j att staden Jönköping kostnadsfritt. upplåter för jernvägsbyggnad nödig mark, hvilket bifölls. Likaså bifölls utan diskussion 4:de punkten, om anvisande af 10,150,000 rdr till fullbordande af södra stambanan från Mullsjö till sjön Salen. I femte punkten anser utskottet icke något särskildt yttrande erforderligt öfver friherre Raabs motion, dels att medel ej måtte beviljas till andra stambanor än de redan började samt den genom Wermland till norska gränsen, dels att befordra de nu föreslagna banornas byggande genom enskilda bolag. Härom uppstod en ganska villyftig debatt, dervid först: Doktor Sandberg jemförde landets ekonomi med ett åkdon i en utförsbacke; man åker så länge ekipaget håller; om under vägen funnes någon punkt, der farten mot bråddjupet kunde hejdas, borde man bjuda till att styra dit; talaren ansåg fortsatt skuldsättning leda till förderf och instämde med hr L. J. Hierta, som finner nödvändigt att sluta med anslagen, efter södra banans fullbordande. Kyrkoherden Wennerström uttalade i ett varmt och synbarligen från hjertat gående föredrag sina farhågor för den bana staten beträdt i fråga om jernvägarne, hvilkas nytta talaren fullt uppskattade, men hvilka måste byggas småningom, och utan denna brådstörtade skyndsamhet, om ej statens finanser skola ohjelpligen ruineras. Ty krediten kan ej räcka länge tör det land som lefver öfver sina tillgångar, som ej vill ha en trygg banklagstiftning, som för eganderättens helgd (heter det) låter skogen sköflas, som med liberalare tullsatser än de flesta länder ändock fortgår på frihandelns slippriga bana, som minskar sina inkomster i samma mån som utgifterna ökas, som med ett ord gör allt för att ruinera sig sjelf. Sen inträder statsbankrutten med sin skam och nesa, samt arbetarens lidande, och visar betydelsen af ordet proletariat. Talaren yrkade återremiss; och i samma syfte yttrade sig prosten Palmlund. Biskop Annerstedt upplyste att tre stånd redan bifallit punkten och ansåg at presteståndet borde följa deras exempel, efter hvilken underrättelse prosten Lundholm, som eljest tänkte lika med de föregående talarne, afstod från yrkande om remiss. Prosten Landgren yttrade sig för bifall, äfvensom doktor Gumelius, hvilken sökte ådagalägga ! att den finansiella ställningen ej vore så lörtviflad, som kyrkoh. W. velat påstå. Biskop Björck ansågl den östra stambanan af jemförelsevis mindre vigt, och ville icke bifalla utskottets hemställan. Riksarkivarien Nordström trodde att ett folk kan mycket om det fast villX, beklagade att man d afgörandet af en så vigtig fråga ej egde att tillgå inkomstbetänkandet, men uppdrog likväl en skildring af de stora framsteg landet gjort i alla riktningar under 25 å 30 år intill 1561, i fråga om export, bergsnäring, manufakturer, ) inre handel, penningcirkulation ete., och detta vore icke någon blomstermålning utan en siffermålning snarare. Den enskildes och statens ekonomi vore föröfrigt mycket olika, men äfven den enskilde lånar gerna för att utföra etwt vinstgifvande företag. Statens skuld utgör 50 millioner, d. v. s. något öfver 4 millioner i ärlig annuitet, som ej vore farlig för en kraftig anda. Sedan derefter ky rkoh. Wennerström och d:r i Sandberg ytterligare talat för deras åsigt, blef denna punkt bifallen, likasom den 6:te, om bibehållande at samma byggnadssätt hädanefter som hittils, och den 8:de, om banornas nedförande tilll. hamnar etc, der det utan olägenhet kan ske, samt): angående pröfning om nedsättning i taxor å brooch hamnafgifter i anledning af fördelarne af ernvägen, samt den 9:de, afstyrkande åtskilliga motioner rörande östra stambanan. I fråga om 10:de punkten, hvari förordas 1,030,000 rdrs anslag till en bana mellan Katriieholm och Norrköping, yttrades flerahanda Wsigter. Biskop Bring anmärkte att utskottet föreslagit i nedel till en bana från Katrineholm till Norrköping i stället för hvad K. M:t föreslagit till örjan af en östra stambana, och önskade, unler åberopande af baron Ugglas reservation, att : ståndet ville fatta sitt beslut i likhet med denna. Samma yrkande framställdes af prosten Sonlen, doktor Rundgren, doktor Lindgren och syrkoherden Ötterström. Häruti instämde jemväl prof. Selander, med len skilnad att han i afseende å anslagssumman gillade utskottets förslag. För bifall till utskottets förslag oförändradt rttrade sig domprosten Sundberg, doktor Gumeelius och prof. Carlsson; hvaremot doktor Säve (skriftligen) och biskop Björck alade för afslag, samt slutligen doktor Sandberg och kyrkh. Wennerström yrkade återremiss i den : syftning att staten må med låneunderstöd upp-, mana enskildt bolag att bygga denna bana. ; Sedan diskussionen förklarats afslutad, antogs , ill proposition baron Ugglas reservation, dock ned bibehållande at den summa utskottet förej ? lagit, och hvilken vid voteringen antogs med 29 öster mot 16 för utskottets förslag. Borgareständet. i N Man fortsatte behandlingen af statsutskottets i ;etänkande n:r 87, ifrån och med 9:de punkten, q om bifölls utan diskussion. ö 10:de punkten, hvarest utskottet föreslår ettl1 inslag till anläggande af en stambana mellan i Catrineholm och Noriköping, gaf anledning till sg n liflig tvist. I likhet med grefve Ugglas reervation ville hrr Swartz, Ridderstad, Lovenl; och Lallerstedt att anslaget skulle gifvas under! f t t ittryckligt tillkännagifvande, att det skedde för våbörjande af östra stambanan ifrån Katrinelm öfver Norrköping och Linköpin I m sjön Sommen, till trakten af Nässjö. c ifall talade hrr Hjerta, Berger och Björck. — iv oteringen utföll med 28 ja mot 40 nej, hvari-d d f enom ofvannämnde reservation blef antagen amt utskottets betänkande i denna del afslaget. 11:te punkten, som angår norra stambanans :i träckning, olet naturligtvis föremål för en lifli-1 hp TS 3 a mä OT höver