Aftonbladet – 11 maj 1863, sida 3

Som vi nämndt föranledde, under södra stambanans diskuterande, första och sjunde punkternä rörande expropriation heta debatter. ta punkten hemställer att, af det för ifrågav de stambana beräknade belopp, må afdragas 100,000 rdr, enär invånarne inom Westra äfvensom åtskilliga socknar af Allbo härad vid allmänna sockenstämmer åtagit sig att kostnadsfritt upplåta jord för jernvägen. Medin uppträdde först, försäkrande att likaI ledes hans kommittenter voro beredvilliga att I kostnadsfritt afstå jord, samt yrkade bifall till punkten. Lönnberg Unskade att få upplyst om huruvida det af Westra häradsbor ingifna anbud vore juridiskt bindande. Talaren för sin del tviflade ätminstone derpå och ansåg att utskottet icke I bordt bestämdt förlita sig på det gjorda löftet och på grund af detsamma afdrega ew visst bej lopp. För bifall till den föredragna punkten yttrade sig härefter: Sandstedt, vice talmannen, Per Nilsson, Heurlin, Erik Ersson, Rosenberg, Östman, I Lekberg, Svensten, Paul Andersson, Falk, Gross, I Nyqvist, Mengel, Jöns Perssoh, Gustaf Johansson, Sven Gustaf Johansson, Uhr, Lundahl, Almövist och Bjerkander, af hvilka en del ansågo det ifrågavarande anbudet blott moraliskt bindande och andra deremot äfven juridiskt. De flesta af talarne godkände jemväl principen uti att jord af kommunerna kustnadstritt upplåtes för jernvägsanläggningarne, samt tillade att man i hvilket tall som helst icke borde förkasta anbudet. För afslag talade Lönnberg, C. A. Larsson, Jonas Andersson, August Andersson och Bergström, alla från Östergötland, hvilka ej kunde godkänna den sateen att kommunen bör lemna kostnadsfri jord, emedan sådant skulle blifva en ytterligare skatt på de egendomar som ligga i Jernbanornas grannskap, hvaremot mera aflägsna kommuner skulle utan en dylik skatt få skörda samma fördel af jernvägarne. Äfven ansåg talaren det vara orauttvisst att så gå tillväga vid de jernvägsbyggnader som hädanelter företagas, då expropriationen förut skett på statens bekostnad. Ätfver framkastade dessa talare tvifvel om huruvida det anbud som gjorts af Westra härads inbyggare vore juridiskt bindande. Med anledning af dessa invändningar erinrades från motsidan om att staten, fastän den i början af anläggningarne begått det felsteget att expropriera jorden, icke borde fortgå på samma oriktiga bana, synnerligast som man vid föregående riksdagar sett att jorden, liksom på en entreprenadauktion, utbjudits åt staten, hvilket också synes bevisa att jernvägarnes grannskap äro så fördelaktiga, att det lönar sig att kost. nadsfritt upplåta jorden. Per Persson från Wermland gillade ej åsigten om fiitt upplåtande af jord; men tyckte emellertid att det var synd att neka Westra härads inbyggare att afstå jord utan betalning. Punkten godkändes. I fråga om sjunde punkten, hvilken icke såsom den första blott yttrar sig om ett gjordt anbud af jordupplåteise, utan bestämdt uttalar den åsigten att hädanefter stambana genom en ort icke bör anläggas med mindre än att kommunen cxproprierar jorden, upprepades allt hvad som här ofvan är antydt, hvarvid hufvudsakligast samma talare som i första punkten yttrade sig, ånyo utvecklade sina åsigter. Äfven denna punkt bifölls utan votering. LÖRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapet ooh adeln. Behandlingen af statsutskottets betänkande n:r 87, angående byggande af jernvägar för statens räkning, fortsattes från och med punkten 6, hvari afstyrkes frih. A. C. Raabs motion i hvad den rörer inskränkning i spårvidd och deraf beroende materiel m. m. vid dessa arbetens utförande. Motionären gjorde intet yrkande, emedan han insåg att sådant tjenade tillintet, men ville endast ännu en gång framhålla att genom antagande af hans förslag skulle på en jernväg af 100 mils längd minst 10 millioner besparas. Grefve A. E. von Rosen talade i samma riktning, beklagade att härvidlag auktoritetstron alldeles förvillat omdömet och reserverade sig på förhand mot ett beslut, som en framtida erfarenhet skall visa hafva varit obefogadt. Punkten bifölls. I punkten 7 hemställer utskottet att i afseende på framtida stambanor före jernvägsarbetets påbörjande den till banbyggnaden och nödiga sta-tioner erforderliga jord för den del af banan, till hvars byggande anslag vid nuvarande riksdag beviljas, skall vara af vederbörande kommuner kostnadsfritt upplåten; att, derest icke sådan upplåtelse egt rum inom den tid, K. M:t för hvarje särskild stambana må finna för godt föreskritva, K. M:t må vara oförbindrad använda det anslag, som för en sådan bana af ständerna beviljats, till fortsättning af arbetena å annan stambana, för hvilken riktningen vid innevarande riksdag varder bestämd; samt att ständerna hos K. M:t anhålla att innan vid nästa riksdag proposition aflåtes om anslag till fortsättande af arbetena på statens stambanor, vederbörande kommuner varda på förhand hörda, huruvida de vilja kostnadsfritt afstå den föranläggningen erforderliga jorden, äfvensom att K. M:t i sin proposition derom måtte lemna ständerna underrättelse. Häröfver uppkom en långvarig diskussion, hvarundar isynnerhet frih. af Ugglas uppträdde för afslag, åberopande sin inom utskowuet afvifna reservation. Statens fördel skulle genom förslagets antagande göras beroende af det enskilda intresset. Det vore dessutom svårt aut bestämma utsträckningen af begreppet orter, som af jernvägen beröras, och praktiska hinder mötte vid tillämpningen. äri instämde till alla delar gretve Taube, frih. H. Hamilton, hrr Stedt och af Buren, grefve F. Cronstedt, frih. R. Cederström och hr Bohnstedt, hvilken sistnämnde dock framställde ett särskildt förslag, af innehåll att de härader och städer, som för expropriation ville afstå jord, måtte såsom räntefria Jån på 30 år erhålla dess värde, med vil att summan inom 5 år användes till förb gar af landsvägar och andra kommunikationsanstalter, som stå i samband med jernvägar, ett förslag som icke vann understöd från någondera sidan. Under öfverläggningen framställde hr v. Koch att beslut först skulle särskildt fattas öfver momenterna 1 och 2, hvilket godkändes. För bifall till utskottets förslag talade frib. A. C. Raab, hr v Kock, grefve C. G. Mörner, hrr De Mare och R. Th. Cederschiöld, grefve Liljenerantz och hr Mannerskans, hvilka ansågo billigt att den, som har största fördelen afjernvägen, äfven vidännes någon större uppoffring; detta vore i sjelfva verket mindre orättvist än att andra, som icke få några jernvägar, likväl måste betala för de förre. Per vore icke fråga om någon småsak, ty den beräknade minskningen i utgifterna blefve genom kostnadsfri expropriation nära 2 millioner, och då utskottet äfven beräknat det blifvante statslånet derefter, skulle det kunna hända att genem afslag någon bibana nu blefve utan låneunderstöd. Några praktiska svårigheter för genomförandet funnes eller icke; om man lemnar ät orterna att frivilligt skänka efter nödig expropriationsjord, reglerar det sig sjelft, ty erfarenheten visar att, om en bana föreslås i någon viss sträckning, skyndar man sig att erbjuda kostnadsfri expropriation. Ir S. v. Troilyttrade sig i samma syftning, men ville af grannlagenhetsskäl icke framställa något yrkande, emedan den trakt, der han bosatt, redan erhållit sin bana. Hr Cederschiöld karakteriserade motsidans pretentioner säsom till och med nästan oblyga; grefve Liljencrantz ansåg det särdeles eget att ust adeln, som innehar de största jordegendonarna. sätter sis emot förslaget. då de små iordmor As RM ret Ps Få mm PA FR örat lr