Drygaste delen af debatterna under riksståndens förmiddagsplena ha rört sig kring frågan huruvida siaten eller kommunerna böra bestrida kostnaderna för expropriation af den jord, som för stambanorna erfordras. Redan vid första punkten bragte man på tal denna principfråga, ehuru i punkten i sjelfva verket endast var fråga om att tillhålla invånarne i Westra och Allbo härader att fullgöra de löften, att kostnadsfritt upplåta jord för södra banan, i fall Nässjölinien blefve bifallen, hvilka löften utlades såsom lockbeten för att öfvertyga sednast församlade ständer om det stora intresse, som förefunnes inom dessa orter för jernvägens framdragande genom desamma. Icke förthy ha adeln och borgareståndet afslagit statsutskottets framställniog i detta afseende och i sammanhang dermed ökat anslag till södra banans fullbordande med de 100,000 rdr, som besparas i fall statsutskottets förslag blir bifallet af ständerna. Den slutliga utgången torde nemligen komma att bero på votering i förstärkt statsutskott, då presteoch bondestånden bifallit utskottetz förslag i denna punkt. Den punkt i utskottsbetänkandet, som egentligen uppställer såsom grundsats, att hädanetter kommunerna böra upplåta jord för stambanorna, har på f. m. blifvit afgjord blott af tre stånd, af hvilka presteoch bondestånden byallit utskottets förslag, att kommunerna böra åläggas en sådan skyldighet, hvaremot borgareståndet med 38 röster mot 30 afslagil samma förslag, Sistnämnde stånd biföll dock, med 37 röster mot 29, den