Aftonbladet – 8 maj 1863, sida 2

— KÄr våra skilda ekonomiska iötressen, sade Gurli utan att se på honom, Du vill väl icke beskylla mig för att beherrskas at en lumpen egennyita, afbröt henne Allon med all den häftighet en men. niska bemäktigas af då hon finner sig trät fad af en sanning. 4Jag beskyller dig för ingenting, sade Gurli och fästade ögonen på mannen. Blicken var kall, klar och glänsande. Detfanns ljus men ej värma i den. Jag uttalar en dast ett f. ktum4, fortfor hon. SJag inser äf ven att du i din egenskap af man bör finns din ställning falsk. Allt som ej är natur ligt leder till lidanden, och jag vill derför sedan jag fått klart för mig hvaruti det onde ligger, söka tfjelpa det så vidt i min för mäga står. Iunan vi öfvergå till allärern: önskar jag likväl säga dig några ord om motiverna tör mitt handlingssätt då jag gilte mig och hvarför jag utestängde dig från besittningen af all annan förmögenhet än den jag ärft efter mina föräldrar. Gurli, jag besvär dig, fortsätt icke. Dina ord hafva redan varit så bittra, att du ej behöfver öka det pinsamma intrycket genom att tolka de skäl du haft att hiudia såsom du gjorde. Jag var ju den första alt gilla dina åtgärder. Du vet att då jag ledd af min kärlek begärde din hand, föreföll det mig smärtsamt att tänka det du var rik.6 tJag vet att du då tänkte så; men jag vet äfven att du tänker annorlunda. Dock, det är ej lönt att tala derom. Du villicke känno mina skäl och likväl tyckes mig atl du borde göra det. eBehöfva de verkligen klädas i ord; be höfver du ytterligare säga mig det du redan då misstänkte att det fanns en egenrnyttig beräkning i min kärlek och att du ville straffa mig derför. sAlon4, utropade Gurli, ifall jag tänkt något dylikt om dig, hade du aldrig blifvit min make. Nej, jag ansåg dig så höjd öfver alla lumpna intressen att jag önskade vjsa din mor det endast kärleken.fästade dig