Aftonbladet – 4 maj 1863, sida 2

den slöres, så länge det kan ske såsom för enligt med vårt sjeljbestånd och wlan att kränke och värdighet. ;rskapet och adeln har här i åtl något längre äs motionäreran. t jast it diplomatisk medverkan ör äterupprättande af konungariket Poler med siöd af 1815 års fördrag; det höglof. liga ståndet her i stället åberopat folk och mensklighet, hvilket involverar både hvad man enligt den positiva statsrätten kar fordra i afseende på Kongress-Pulen och ä ven hvad ur humanitet ns och nationalitet principens synpunkt kan göras gällande iaf seende på andra polska länder, t. ex. Li thauen, hvarest äfven nu en blodi föres för nationalitet och religiös tro. get, alt krig icke bör ifrågakomma, vårt närmaste intresse eiler vår ära det k ver, tro vi att hvar och en måste god ja vi föreställa oss att sjelfva den och för sin krigelystnad så illa an författaren i N. Dagligt Allehanda 2 nare besinning skall fiona sig nödsakad at gilla ett sådant förbehåll. Alt den i presteständet antagna dagord ningen icke gick så långt i uttalande af sympatier för den polska saken, utan hufvud: sakligen inskränkte sig till att yttra den tillförsigt, att K. M:t bevarar freden åt Sverges folk så länge som möjligt är?, är helt naturligt med afseende på den egendomliga beskaffenheten af detta politiska stånd. Högst märkligt är, att under det många talare uppträde på ett varmt och kraftigt sätt för Polen, ingen enda yttrade sig till försvar för doktor Lindgrens dagordning förslag, som dock blef antaget med 27 rö ster mot 19. I borgareståndet uppenbarade sig klarast reaktionen mot den blinda feghetsreaktionen. som af fruktan för den aflägsnaste möjlig het af ett krig knappt vill höra talas om att det finnes ett land som heter Polen. Sedan paniquens män på eti högst oklokt sätt satt sakerna på sin spets, bragtes det till en votering, hvarigenom den, i närmaste enlighet med den af adeln antagna dagordningen, affattade reservationen till förmån för freden blef förkastad. Äfven i bondeståndet fästades intet afseende på förslag. till motiverad dagordning, utan antogs der liksom i borgareståndet, de utskottets motiver, i hvilka det heter: Det är utom allt tvifvel att dessa motioner, i afseende på den ifrågavarande frihetsstridens betydelse, uttrycka det allmänt rådande tänkesättet hos hvarje för frihet och sjelfständighet lifvad naton. a. Hvad det svenska folket känner vid åsynen af Polens lida har det skyndat att uppenbara. I alla land r hafva dessa sympatier gifvit sig uttryck på ett otvetydigt sätt, och underrättelsen härom har blifvit spridd förmedelst de abba kommunikationsmedel, af hvilka vår tid i besittning. samt att rikets ständer äro förvissade derom, att den svenska regeringen i sin politik i förevarande som i hvarje dylik fråga handlar efter hvad Sverges värdighet kräfver och efter dess folks för regeringen tillräckligt kända önskningar, der dessa kunna göras gällande, utan att landets sanna intressen blottstäilas: Hufvudsumman af ständernas åtgörande i denna sak torde i sjelfva verket gå betydligt utöfver hvad motionärerna åsyftat eller åtminstone hoppats åstadkomma. o