Aftonbladet – 4 maj 1863, sida 2

Tydllst Utoivetr nvaa moöUonarerna asylla eller åtminstone hoppats åstadkomma. Telegrafen har i dag tillfört oss e! underrättelse om innehållet af det svar ry ska kabinettet afgifvit på Englands, Frank rikes och Österrikes noter i polska frågan Det vill synas som skulle detsamma kunn: i korthet sammaprfattas sålunda: Rysslanc förer ett mycket hofs mt och undfalland: språk för att förlänga underhandlingarnt och vinna tid. Påtagligen söker ryska ka binettet genom en sådan politik ernå tvi ändamål: det ena, att möjligen medan un derhandlingarne pågå hinna kulva resnivger i Polen och dermed helt och hållet förändrs situationen; det-andra att hinna rusta sig östersjöprovinserna för den bändelse att et fredsbrott verkligen till slut skulle inträffa Derföre tyckes i det ryska svaret icke fin nas spår af den trotsiga ton, som varit rå dande i åtskilliga adresser från ryska kor. porationer, t. ex. från adeln i Petersburger guvernementet och från municipalitetet iden ryska bufvudstaden. Tvifvelsutan serryska regeringen gerna om genom dylika demon. strationer folkets uppmärksamhet kunde vän: das utåt och möjligen en afledare vinnas fö den inre jäsningen, men hon aktar sig väl för att genom -begagnandet af enahanda språk till de tre makterna föranleda för vecklingar, hvilka skulle för henne vara yt. iterst vädliga. Lördagens aftonplenum på riddarhusei upptogs nästan uteslutande af en öfverläggning, huruvida litteratören Gabriel Aärep, ut. I gifvaren af adelskalendern och Svenska adelns ättartaflor, skulle utbekomma de a! ett ans!ag för sistnämnde arbete ännu åter. stående 400 rdr förrän han utgifvit ett sär. skildt häfte med rättelser af de deri förekommande många väsendtliga afvikelser från -riddarhusets genealogiska tabeller. Aasta: get hade blifvit medgifvet endast under förbehåll att dessa tabeller skulle följas, men ir A., hvilken redan förut hade utgifvit en del f arbetet med begaguande derjemte af anra tillförlitliga källor, har icke ansett sig böra tolka detta vilkor på annat sätt än att det icke ålade honom följa slägttaflorna i de delar, der de bevisligen äro oriktiga. Detta har han redan förut visat genom sitt förfäktande af adliga ättens n:r 1, Lilliehöök af Fårdala, icke-beltintlighet, ehuru han, annan Galilei, tvungits att öppet afsv sin öfvertygelse genom att omtrycka det ark, hvarpå belinnesslögttaflan al denna ätt, som riddarhusdirektionegd föresatt sig att återuppväcka till lifvet. Såsom bekant är, säger hr Anrep likväl som forskare och representant fortfarande att ätten Lilliehöök af Fårdala är utdöd. Or Anreps gamla motståndare fiina Ru dolf Cederström är den som inom direkt onen änya frumkallat denna vigtiga tvist, hvilken rörer sig omkring en så belydlig penniogesumma. Han lät icke otydligt förstå att närmaste anledningen varit de historier om aflidne presidenten Jacob Cederström, som i ättartaflorna enligt andre källor än gencalogierna insmugits. Också gjorde man den observation att nästan ella på riddarhuset sittande af denna ätt voro de som ifrigast uppträdde mot hr Anrep. Under den långa diskussionen, som för öf. rigt till större delen utgjorde en dialos mellan hr ÅA. och friherre RudoH C., läkt des hv A. isynnerhet för det han få sig att meddela åtskilliga gans Pp skangalhstörier om adliga män och qvinnor, hvilka råkat träda sjette och sjunde buden för pära. Icke liten indignation beianns det hafva väckt att hr A. omförmält huruledes en försupen adelsman varit! gäetgifvere i Smil och till hållkarl haft en afsigkemmen baron. Man fick äfven irerhöra den kostliga hisloriea om ätten Aminotfs härstatirhande från de egyptiska jaraonerna. Uppkomslen af denna märkvärdiga härledning, hvilken hr Aurep tagit för god, förklarades af frih. Thure Cederström vara deny; att på en obelisk, skänkt till ryske kejsaren Alexander i, hade man bland, vierogiyterna funnit orden Aminoff Pharaoj (V, En något fåtäng man at nyssnämndael gt hade derigenom blifvit öfvertygad er ee iit kuvgliga egyptiska ursprung. Emellerid lärer det icke råka bättre till än att ort Aminoff förekommer på nästan alla lylika mooumenter iramför foravnernas namn och af spräkforskarne förklaras helt enkelt vetyda låtit fortärdiga, — Vianföra detia åsom eit litet prof på diskussionens skap-; one. j Emei!ertid förefunnos äfven talare, hvilka nsågo hr Anreps förtjenster öfverväga bri