Aftonbladet – 30 april 1863, sida 3

politik bestämmas med afseende på denna makts fiendskap, således utsigt till att SvergeNorge aldrig skola kunna räkna på Danmarks bistånd. Stå Rysslands arfsfordringar vid makt, finnes det vidare utsigt till att Danmark, om prins Christians manliga linie dör ut, blir en rysk vasallstat. kn för Sverige Norge så farlig och förderflig eventualitet mäste de förenade rikenas regering sträfva alt genom alla möjliga medel förebygga. Men då det danska folket vid närvarande tillfälle förklarat sig fallet med hänsyn till nordisk brödrakänsla och politiskt begrepp, återstår endast ett medel, nemligen Danmarks delning mellan Sverge och Preussen, under hvad form den sednare makten än skulle vilja göra sig till herre öfver (jutska) halfön; det behöfde ju icke ske genom dess införlifvande i den preussiska monarkien som provins, det vore tillräckligt, om den blefre en tysk förbundsstat. Detär ett ohyggligt framtidsspöke jag frammanat. Men är det blott ett spöke? Ja, om Danmark ärligt och oförbehållsamt sluter six till den svensk-norska politiken mot Ryssland. Annars tyckes all mensklig beräkning ound-vikligen skola leda det derhän, att spöket förvandlas till den renaste verklighet. Och vi skulle ha förtjent den. Danmarks gamla rike skulle gått under med vanära, emedan folket var för trögt och fegt, att vilja gengälda det bistånd som det erhållit och fortfarande önskar erhålla från brödrafolken. Jtt sådant folk har verkligen ingen rätt a.t existera.