Aftonbladet – 30 april 1863, sida 3

085 all sanda ull krigets nhulvudskadeplais. 1 Men hufvudsaken är emellertid att vi skulle j kunna på en gång göra vestmakterna och j! oss sjelfva den största tjenst gent emot Preusi! sen. Denna makt är så intresserad i deti; polska upprorets undertryckande, den är till j! den grad medbrottslig i orättvisan mot Po-j!1 len, att den antingen måste bli Rysslands!( allierade, eller åtminstone, om den vore för feg härtill och folkopinionen i Tyskland vore för starkt deremot, en mycket opålitlig neutral makt. Det måste derföre vara af vigt för vestmakterna, dels att hafva en nära liggande anfallspunkt , dels att Preussen verkligen blefve hotadt från denna punkt. Men en sådan punkt är just Holstein. En dansk armå vid Dannevirke, med framskjutna detachementer i Holstein, skulle göra vestmakterna större tjenst än en hjelpkår om 20,000 man i Polen, ty den skulle hålla Preussen i schack. Om Preussen skulle häraf taga sig anledning att angripa Danmark, kunde, såsom man lätt finner, detta krig, som ständigt hotar oss, sålänge Holstein icke är full ständigt afsöndradt och Slesvig inkorporeradt, aldrig inträffa vid en för oss lägligare tidpunkt; vi vore då med i en stor allians och skulle otvifvelaktigt erhålla allt nödigt bistånd för att försvara Dannevirkepositionen, om den skulle bli angripen med alltför stor öfvermakt; det behöfves ju icke stort mera, än hvad vi sjelfva förmå utan öfveransträngning ställa på benen. Men antingen Preussen angrep oss eller ej, skulle vi hafva fria händer till att utföra Holsteins afsöndring, och genom en allmän folkomröstning i Slesvig, som då kunde företagas med full visshet om en lycklig utgång, kunde detta hertigdöme annekteras till konungariket, och säledes inkorporationen försiggå på det fullständigaste och mest bindande sätt (?). Man skulle ej kunna tänka sig något bättre tillfälle för oss att få ett godt slut på vår strid med tyskarne, än detta. vår flotta måste äfven utrustas. Några skepp måste följa med den allierade flottan i Östersjön; jag behöfver ej utveckla, hvilken fördel det skulle gifva åt vår flaggas anseende, om den i en stor strid svajat vid sidan af Frankrikes, Englands och Sverges. Men flottans förnämsta uppgift måste bli att hålla den preussiska flottan ionestängd. Afven här sammanfaller vår närmaste fördel med vestmakternas. Och eftersom vi tala om krigets eventualiteter, så kunna vi: ju äfven taga det kommande fredsslutet i betraktande. Det är otänkbart, att icke Ryssland skulle bli öfvervunnet och förödmjukadt, om vestmakteraa, Danmark och SvergeNorge vore förenade emot det. Hade vi då tagit del i kampen, skulle vi äfven hafva rättighet att uppställa våra vilkor. eLåtom oss nu på andra sidan betrakta, hurudan vår ställning skulle bli under ett sådant krig, om vi höllo oss utanför det. Den fara, som nu redan hotar från Österrike, känna vi. Ånnu större, ännu mera hotande skulle faran bli från preussisk sida. Skulle något kunna förmå den vankelmo diga preussiska regeringen att ställa sig )å vestmakternas sida, skulle det vara utsigten att vinna fördelar öfver Danmark. Den skulle så mycket lättare kunna frestas att tillgripa denna utväg, som den tyska folkstämningen är emot förbundet med Ryssland, hvaremot den skulle med jubel helsa ett angrepp på Danmark; at glädje häröfver skul!e kanske den preussiska deputeradekammaren uppgifva sitt motstånd mot armåorganvisationen. Kriget med Preussen komme då likaväl: men då skulle vi alldeles icke ha något bistånd. Vestmakterna skulle ej ha något intresse af att hålla på Danmarks sak — tvärtom, och Sverge-Norge kunde då, om det sjelft vore inveckladt i krig med Ryssland, ej med bästa vilja i verlden skicka oss en enda man till undsättning. Vi vore då ohjelpligt förlorade, och, hvilket vore det värsta, vi förtjenade vårt öde. cJag har sagt, att Sverge-Norge icke skulle kunna hjelpa oss om det också ville. Men frågan är, om det i så fall skulle vilja. Meningen med ett nordiskt förbund, hvilket vi alla önska, hvilket vi alla inse vara en nödvändighet för Danmark, af hvilket vi redan — fastän det icke på minsta sätt är organiseradt — hafva skördat stor fördel, är väl ändock icke, att Sve:ge Norge skall bistå oss mot våra fiender, och vi icke visa dem någon gengäld. Det är Nordens gamla förbannelse, att Sverge och Danmark följt en fiendtlig politik, att Sverge på sn tid var de gottorpska hertigarnes ständige allierade och Danmark Rysslands. Denna dårskap, denna synd har kostat oss säkerheten af vår gräns mot Tyskland, utan att tala om Norge: den har kostat Sverge Finland, bådadera till stor skada för hela Norden. BSverge och Norge äro alltid utsatta för fara, så länge Ryssland beherrskar Finland; de måste be gagna tillfället att återvinna detta land, om än icke som en eröfrad provins, utan som en sjeifständig stat ilikhet med Norge. Det ligger äfven i vårt intresse, att Sverge, vår ende bundsförvandt mot Tyskland, är så starkt som möjligt. Ett nordiskt förbund at fyra stater skulle vara lättare att organisera än af tre; särskildt skulle norrmännens och många danskears fruktan för, att Sverge skulle bli för mäktigt i ett sådant förbund, och svenskarnes fruktan för, att danskar och norrmän skulle kunna bli dem för starka, försvinna, om Finland kom med som en fjerde länk. Härvid vill jag emellertid icke dröja längre. För närvarande är det ju icke tal om en sådan union. För ögonblicket är det endast fråga om, alt Sverg:-Norge på intet sätt kunna vara tjenta med att ha ent. lat eller till och med opålitlig förbundskam-: rat i Danmark. , ; Har det danska folket visat sig nog söm-1 nigt, den danska regeringen nog försagd, att i: icke begagna det närvarande tillfället, då alla omständigheter stöta tillsammans för att göra det fördelaktiot för oss sielfva att dela SveroceI ÅN mm fr JG fr — Jm FA rr rn rg FA PR —fr PR kr RR TR AA RK FR AR FR a It TN AR KR am Män RA KA n ch An An en mr ta JR rr br ft fs JR Jr FR FA är JL fn få rt rr FR